Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 EN BIT SKOGSLIF.
gick Daniel in, stängde dörren och lämnade Jon och mig
i mörkret. Jon klef genast upp på stugans tak och släckte
några glödande gnistor, hvarpå han lika hastigt hoppade
ned, i det han sade till mig att fäbodkullorna vore ett
vårdslöst släkte som ej sopade bort sotet från muren. »Hade
det här händt i sommartorkan, kunde det gått ’gali med
hela fäbodstugan.> Jag höll med Jon om den saken, och
så kom ett sken till och lyste upp platsen. Det var Daniel,
som klufvit en af de kådigaste vedklumparna och däraf
gjort sig ett bloss. Han hade ett ämbar i andra hand och
sade till Jon: »Hyfsa ur stugan, du, under det jag går efter
vatten!» Då Daniel gick efter vatten sedan han anmodat
Jon därom förut, förstodo vi, att han var tröttare än han
ville låtsas om, hvarför Jon gick in och började sopa ut
alla spånor och annat skräp som kullorna vid sin affärd
lämnat efter sig. Dörren stängde han ej till, hvadan jag
godt kunde se, hur dammet likt en molnvägg for uti
rymden. Jag stannade därför där jag var.
»Det blåser in,» rapporterade Jon. »En fönsterruta är
sönder. Hvad skola vi laga den med?» Ja, det var icke
så godt att säga i en hast, men jag bad Jon skynda på
med sitt arbete: fönsterrutan skulle jag nog laga. Snart
slutade bullret inne i stugan, och nu var det Jons tur att
komma ut med ett bloss. Han ville skaffa litet granris och
hacka för att få frisk luft därinne, och så grälade han öfver
»lideliga» (lata) fäbodkullor, som icke kunde snygga stugan
innan de lämnade den. Det var nog samma önskan som
lifvade båda mina duktiga karlar: de voro trötta, men än-
dock sökte de ställa så bra och trefligt för mig som om-
ständigheterna medgåfvo, utan den minsta tanke på att jag
borde hjälpa dem. Heder åt sådant folk!
Tur hade jag med min del af arbetet, eller fönster-
rutans lagning, ty i en väggspringa hittade jag en bit »tugg-
kåda>, som kullorna glömt. Där hade jag hvad jag behöfde!
Ref så ett blad ur min annotationsbok, tände en sticka,
smälte kådan, fäste så ett par pappersblad öfver det söndriga
stället, och nu slutade det att blåsa in, ehuru det drog
rätt duktigt från hela det lilla bristfälliga fönstret. Jag
hann äfven sopa bort dammet från bord och bänkar, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
