Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUTSCH. PAS
då kommo ock mina båda karlar samtidigt. Daniel sade
ingenting, utan satte ämbaret på ena bänken, och strax
därpå hade han från sin säck hämtat kaffepannan, fyllt den
med vatten och satt den på elden.
En minut därefter hade han ock tagit af sig mössa och
rock, satt sig på bänken, sträckt benen ifrån sig och börjat
draga djupa och långa drag ur sin lilla snarkande järnpipa.
Det var tydligt, att Daniel nu tänkte hvila efter väl för-
rättadt dagsarbete.
Jon kom ock snart in och kastade det sönderhackade
granriset ut öfver golfvet, hvarvid strax en frisk granlukt
spred sig öfver hela stugan och jagade bort den unkna luft
man alltid finner i obebodda rum. Jon slog sig ned på
huggkubben, och strax blossade äfven han på sin pipa,
synbarligen njutande af hvilan.
Detsamma var äfven förhållandet med mig. Jag tog
trefoten och slog mig ned med ryggen emot brasan, aftog
rocken, och så kom värmen och torkade det genomsvettiga
västfodret. Det kändes obeskrifligt godt, så godt, att ingen
hade lust att prata: man njöt af att tiga och låta tankarna
flyga hvaråt de helst ville. Skogslifvet har sina lyckliga
stunder dem ingen som ej varit med därom kan ana.
Våra tankar afbrötos helt oväntadt af några krafsningar
på vår glappande dörr. Rutsch! blef det trestämmiga ut-
ropet. Kvickt rusade Jon upp från sin huggkubb och öpp-
nade dörren, och in kom, drypande våt, min lilla raggiga
Rutsch och skakade vattnet af sig; hvarpå han rusade fram
till mig och visade sin stora glädje öfver att ha träffat
på OSS.
Rutsch var en af mina älghundar och skulle stannat
hos min hjälpare för att vakta hans koja och tillhörigheter.
Men nu hade han öfvergifvit sin post och sprungit efter
oss, och jag var just färdig att bjuda honom på en moral-
kaka då Jon utbrast:
»Rutsch lilla, hur i alla dagar har du kommit öfver
sjön?» Ja, hur hade Rutsch kommit öfver sjön? Ty öfver
en sådan hade vi färdats i båt två å tre tusen alnar. Vi
tyckte alla, att det skulle gått öfver hundens krafter att
simma så långt 1 det kalla vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
