Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 EN BIT SKOGSLIF.
»Ja, kom hit och värm dig, din lilla stackare!» fortfor
Jon och tog hunden i sin famn, och därmed glömde jag
den moralkaka Rutsch egentligen bort ha. Men Rutsch
var så väl min som alla mina karlars favorit och åtnjöt all-
män högaktning dels för sin ovanliga duglighet, dels för
sin vänlighet och för en bragd han redan som valp utfört.
Han hade nämligen, enligt hvad hans läromästare, min extra
skogvaktare Isak berättade, upptagit en älg tidigt en morgon,
drifvit honom hela den dagen och ej kommit till Isak och
Rutschs bror Dusch under natten. Följande dag hade Isak
och Dusch följt Rutschs och älgens spår hela dagen och
kvällen därpå återkommit till samma trakt där Rutsch upp-
tagit älgen utan att hvarken ha sett eller hört till honom.
Ledsen och missmodig hade då Isak lagt sig i en fäbod,
sörjande öfver den förlorade hunden; men i förhoppning
att han under natten skulle infinna sig, hade han lagat till
en försvarlig gröt och ställt den så, att hunden skulle kunna
stilla sin hunger, äfven om Isak skulle sofva så hårdt, att
han ej skulle höra, ifall Rutsch infunne sig. Då Isak vak-
nade på morgonen var gröten borta och pannan lom, men
ingen Rutsch syntes till. Men då Isak och Dusch voro
färdiga till aftåg kom han fram från några buskar i när-
heten af stugan. En half timme därefter hade han älgen
uppe igen. Det var en ihärdighet den mina karlar skattade
högt just därför att de själfva voro så ihärdiga och aktade
den förmågan framför andra. Då båda bröderna, Rutsch
och Dusch, bidragit till många älgars död och då många
stekar genom dem kommit mina karlar till godo, stodo dessa
hundar i hög gunst hos dem alla.
Rutschs ankomst hade piggat upp oss alla, och en lång
diskussion uppstod mellan karlarna, huruvida hunden summit
öfver sjön eller sprungit omkring den. Att han var våt,
var intet bevis, ty våra spår, hvilka hunden gifvetvis följt,
hade gått öfver vattenfyllda myrar och stigar. -Man kom
aldrig till slutet på den diskussionen, ty ibland menade de
så och ibland så. Och så blef kaffet färdigt. Vi drucko ur
samma kopp i tur och ordning, ty att föra flera än en kaffe-
kopp med sig på sådana färder ansågs onödigt: man hade
nog att bära ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
