Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄNDSTICKORNA I SKOGEN. 225
Efter kaffet satte Daniel och jag upp min hängmatta,
därpå åto vi kväll och kröpo till kojs, jag i hängmattan,
Daniel i kullornas säng, sådan den befanns. Jon satt uppe
så länge jag var vaken och lagade sina trasiga skor. Det
är något som skogsarbetaren ofta nog får göra innan han
lägger sig, ty af erfarenhet vet han, att sådant allt emellan
behöfs, och därför medför han nästan alltid becktråd och
syl jämte en eller annan bit läder. En trasa, omlindad med
grof och stark tråd, jämte synål och syring, är ock något
som sällan saknas uti skogsmannens utrustning, lika litet
som tälgknif och yxa, eller de omistbara tändstickorna.
Dessa måste dock vara de gamla fosforstickorna, icke säker-
hetsstickor. För skogsfolket äro sådana olämpliga, emedan
det ju så ofta händer, att lådan med dess plån blir våt,
faller sönder, och så står man utan eld. Fosforstickorna
förvaras mycket omsorgsfullt i vattentäta bleck- eller trä-
dosor då man skall till skogs. Ett litet tillfälligt lager af
sådana stickor finns ock, åtminstone de första dagarna, i
skogskarlens västficka, där de ligga lösa bland andra saker.
Så länge detta lösa förråd räcker är skogskarlen långt ifrån
hushållsaktig med tändstickorna, utan tänder därmed pipan
vid alla raster. Men sedan blir han sparsammare, till och
med så sparsam, att han tänder särskild eld för »pipvärme»>»
då tändsticksförrådet är medtaget. Skulle ett förslag som
varit på tal att: fosforstickorna skulle förbjudas och ej
vidare få finnas i allmänna handeln blifva lag, komme
skogsarbetaren att sakna dem mycket. Han finge då återgå
till »stål och flinta». Han är visserligen van att reda sig
vid alla tillfällen, men utan eld kan han icke reda sig.
Då jag vaknade den morgonen voro Jon och Rutsch
redan i färd med frukosten. Jon delade med sig af hvad
han hade, och Rutsch höll till godo. Daniel sysslade med
kaffepannan, och då Jon var mätt frågade han, om vi icke
kunde begifva oss af innan dager: vi hade bra ved till
bloss. Jo, nog kunde vi gå så fort vi fått våra don ned-
stufvade i säckarna. Det ginge lika bra, fastän det ej var
dagar.
»Men hurdant är vädret?»
»Bra! Blåsten har stillat sig.»
Schröder. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
