Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFEST I MINNEAPOLIS. 69
lunda vara, än att den eviga rättfärdigheten skall i
orättfärdighetens värld möta motstånd; motståndet just bevisar
evangelii himmelska rättfärdighetsart. Endast af sina barn har
visdomen städse blifvit rättfärdigad. Och »barnem tjänar allt
till det bästa. Äfven hos dem, som hafva Gud kär, finnes
mycken ofullkomlighet och brist, många fel och
skröpligheter, hvilka våra motståndare, om än kärlekslöst, kanske
äfven skeft och öfverdrifvet, dock alltid till vårt gagn
framdraga, då vi därigenom få syn på och kunna söka rätta, hvad
som måhända annars alldeles undginge vår uppmärksamhet,
och i hvarje fall ryckas upp ur den dolskhetens ro, hvari
enhvar särskildt där uppe i Norden har så lätt att försjunka.
Nej, hvad som hufvudsakligen gör mig betänksam med
hänsyn till den närvarande tidens egendomliga skaplynne
och de faror, som äro därmed förknippade, är i första hand
den själfgodhet, som i sä hög grad kännetecknar vår tid.
Djupt olycklig är hvarje människa, som blifvit sig själf nog;
och hemsk i sanning måste mänsklighetens lott blifva, om
denna själftillräcklighetens förvillelse finge taga öfverhand,
lik en dödlig själsepidemi. Ingen lekamlig pestsmitta går
upp emot det all lycka, glädje, hälsa, kraft undergräfvande
gift, som i denna tidsriktning ligger gömdt. Och sjukdomen
är redan mer än sporadisk. Fallen ökas dag för dag i
fruktansvärd grad. Det onda har spridt sig både åt norr och
söder, både i ost och väst. Redan i mänsklighetens barndom
finna vi hos människorna samma böjelse, uttryckt i företaget
att bygga ett torn, hvars höjd skulle räcka upp i himmeln,
för att sålunda göra sig ett namn, i sin stolthet och sitt
öfvermod glömmande den helige i höjden, hvilken dock allena
är den, som vill och kan göra oss ett stort namn till
välsignelse (jfr I Mos. 11,4 och 12,2). Detta upprepar sig i våra
dagar, då människobarnen väl icke ännu i samma omfattning,
som i det gamla Babel, men många hvar för sig eller i
smärre hopar försöka att titaniskt storma himmeln, med
förakt för honom som likväl i sin hand håller spiran öfver
både himmel och jord. Det är en olycka utan like, likasom
en skuld utan like, när människan förgäter Gud.
Men denna vår tids själfgodhet har vid sin sida en icke
mindre skuld och olycka i den ömkliga osjälfständighet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
