Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 JUBELFEST I ROCKFORD.
det svärdets blottande och användning ville nu Upsala möte
jämväl åt de gamla svears ätt betrygga friden, den frid, som
hvilar på sanningens och rättfärdighetens osvikliga grund.
Detta sker först och främst genom att gifva tillbörligt
erkännande åt den af katolicismen framhållna sanningen, att
det andliga lifvet är inom kyrkan stadt i fortgående
utveckling enligt Herrens eget löfte om Andens ledande närvaro
intill dagarnas ända, men tillika göra kraftigt gällande, att vi
i det skrifna ordet erhållit ett omistligt rättesnöre för hvad
som är af Gud, hvad icke, till undvikande af en annars
oundviklig sammanblandning af gudomligt och mänskligt, heligt
och profant, sådant som är osvikligt visst och hvad som är
underkastadt möjlighet af allahanda misstag, ja villfarelse.
Vi evangelisk-lutherska kristna hänskjuta icke, likasom
katolikerna, till framtida successivt afgörande de frågor, som angå
själens frälsning, utan vi vädja härutinnan till det en gång
för alla gifna bibelordet, hvari kyrkan visserligen kan och bör
allt djupare intränga, äfvensom hon kan och bör allt fullare
upplefva det samt i bekännelse med hjärta, mun och hand
allt fullständigare omsätta detsamma. Ett rätt förhållande
mellan yttre och inre, så väl som ock mellan naturen och
nåden, har i både lära och kult häraf följt. Särskildt i
sakramentsläran och sakramentsförvaltningen framstår detta af vår
kyrka intagna och vidhållna jämnmått klart, i det att, på
samma gång allt slags transsubstantiation hålles fjärran, de
utvärtes naturelementen fattas såsom de andliga
nådegåfvornas icke blott tecken och underpant utan verkliga förmedlare
häraf, likasom skriftordet icke blott tänkes hos människan
bereda väg för Guds ande utan verkligen förmedla det
gudomliga andelifvets uppkomst och utveckling. Så får äfven
kyrkosamfundet ut sin rätt såsom det personliga troslifvets
förutsättning, utan att den frälsande tron själf göres likbetydande
med individens ställning därtill. De timliga förhållandena
tillåtas här ingalunda att intaga de evigas plats men skiljas
ej heller otillständigt därifrån, enär hjärtats fördolda
människa, som i Kristus har sitt rätta hem och fäste, erkännes
jämväl hafva till uppgift och bestämmelse att utgestaltas i
relation till de världsliga tingen, såsom konst och vetenskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
