Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 FÖRSTA JUBELFESTEN I CHICAGO.
röres, utan blott att det i denna har sitt egentliga fäste;
liksom ordet »evigt» härvidlag för ingen del afser blott evigheten,
allra minst fattad i den icke sällsynta bemärkelsen af något
tillkommande, utan inträdet af evighetslif och evighetskrafter i
timlighetens former, såsom begynnelsen till en fortgående,
växande, mognande frälsning, till sist utmynnande i evig salighet.
Ej heller förnekar någon kristen bekännelse
nödvändigheten af en viss verksamhet så väl från Guds som människans
egen sida för tillkomsten, utvecklingen och fullbordan af detta
högre lif, det enda fullt verkliga, öfver hvilket helvetet och
döden icke hafva någon makt. Hvad angår den förra
synpunkten, stämma alla kristna bekännelser öfverens däruti, att
den treenige Guden af evighet beslutit frälsningen, hvilken
ock i tidens fullbordan af Jesus Kristus utförts. Redan i
hans gudmänskliga person låg vår frälsning liksom i sitt frö
innesluten, hvarur uppvuxit det lifvets träd, på hvars kvistar
min oroliga själ får lik flyttfågeln bygga sitt näste, i hvilket
hon finner ro och hvila. Försoningen med Gud genom
Jesu Kristi lidande och lydnad intill döden på
förbannelsens trä, korset, som dymedelst blifvit frälsningens
segertecken, bildar enligt all kristendomsåskådning det
hälleberg, hvarpå vår frälsnings hus är grundadt så fast, att
intet slagregn, inga floder eller väder förmå komma det på
fall. Att bringa den om sin frälsning bekymrade själen denna
tröst, därtill är den Helige ande alltjämt verksam, som ock
förer frälsningsverket till ett lyckosamt slut, så vidt detta är
förenligt med Guds eviga rådslut och människans tro.
Rörande åter denna senare synpunkt lärer ingen kristen
trosbekännelse bestrida, att tron bör fattas såsom både en
teoretisk och en praktisk bestämning, tillhör så väl förstånd och
kunskap som vilja och handling, är å ena sidan en viss
tillförsikt om det man hoppas, å den andra en öfvertygelse om
ting, som icke synas — så att dessa osynliga ting, de
andliga och eviga tingen, på hvilka hoppet bygger och fast litar,
komma att utgöra bestämningsgrunder för den kristtrognes
nya lif.
Längre än så räcker dock icke likheten af de kristnas
uppfattning af frälsningen. Här står gränsstenen mellan
katolicism och protestantism så väl som mellan den evangelisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
