Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTER I CHICAGO. 267
fördes här i Herrens hus det ömsesidiga afskedet. Å
värdarnes sida talade först ordföranden öfver de orden: »Du gjorde
väl, att du kom» (Ap. Gärn. I0, 33). Därpå gaf synodens förut
nämnde vice president uttryck åt den svensk-amerikanska
dotterkyrkans varmt kända tacksamhetsförbindelse till sin
gamla moder den svenska kyrkan. Vidare togs ordet af
Rock Island-professoren Forsander, som talade om vårt
gemensamma framtidshopp, och ändtligen af
Salemsförsamlingens pastor, min värd par préférence, som fått sig anförtrodt
den rent personliga synpunktens framhållande såsom den,
hvilken stod mig personligt närmast. Mitt svar blef, sedan
jag i ordningsföljd anknutit några ur ett öfverfullt hjärta
uppstigande tankar till hvar och en af de i dessa tal berörda
fyra synpunkter, en enkel bibelförklaring öfver
Mal. 3, 14:
Den hufvudtanke som härvid utvecklades var, såsom
naturligt föll sig af tillfällets beskaffenhet, vår uppgift att 1:0)
såsom enhvar i sin stad en Herrens ängel eller budbärare,
med ögat för egen del oaflåtligt fäst på honom, hvilkens
ankomst hvarje stund kan vara att förvänta, bereda väg för
Herren; 2:0) i vår egenskap af Levi söner låta oss smältas
och fejas och rensas likasom silfver och guld; 3:0) på denna
väg vända åter till fädrens fromma art att offra spisoffer åt
Herren, hvilka då ock skola honom väl behaga, likasom
fordomdags och i de förra år.
En tillfällighet som såg ut som en skickelse var, att
slutet icke mindre än början af min Chicagovistelse kom att
kännetecknas af samvaro med ungdomen, min kära ungdom,
och detta alldeles densamma, som först undfick mig. Jag
var nämligen efter den skildrade gudstjänstliga högtiden
inbjuden af Salemsförsamlingens ungdomsförening på ett
samkväm, där mera förtroliga tal växlades. Pastor O. 3.
Siljeström sände i versifierad form en högstämd »hälsning till det
dyra fosterlandet i höga Nord». Den vackra festen slöt med
en betraktelse af mig öfver Ruths ord till Naemi: Tala mig
icke i det sinnet, att jag skall öfvergifva dig och vända
tillbaka igen ifrån dig; dit du går, dit vill jag ock gå; där du
blifver, där blifver jag ock. Ditt folk är mitt folk, och dir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
