Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven i ordens och talesättens bemärkelser. Uttryck som fordom utan
förargelse nyttjades af den mest belefvade classen, hafva nu öfvergått
til plumpa, så til och med, at de nu på helt annat sätt reta vår
inbildning än de retat våra förfäders. Detta gäller ej endast om Svenskan.
Cornelle och Moliere måste ofta omklädas för at ej stöta Parisarns fina
öra. Kanske vittnar detta lika mycket om et förfinadt sedeförderf, som
om et förfinadt språk: men saken är dock otvifvelagtig. Då jag
önskat at mina landsmän skulle begripa Hercules sådan som den af
Författaren blifvit lemnad åt allmänheten, har jag ansett mig nödsakad at
utbyta alla uttryck och ord som nu stöta oss, emot sådana som nu svara
emot författarens mening. Jag ville önska at jag deri lyckats. Jag har
sökt bibehålla allt hvad jag möjligtvis kunnat, och de hufvudsakliga
förändringar jag gjort, har jag i de efteråt bifogade anmärkningarna til
sina grunder och anledningar förklarat. Vid jämnförelsen skola opartiska
läsare utan tvifvel finna at en myckenhet af de nu glömda och
föråldrade orden varit ganska uttrycksfulla och lämpliga, samt äfven i versen
välljudande. Antingen hade vårt språk i Stjernhjelms tid ännu icke så
mycket som nu aflägsnat sig ifrån sin samsyster Tyskan, eller hade det
efter 30-åriga kriget deraf lidit någon blanning, eller kanske troligast
bägge delarne. Vare dermed huru det vill, synes en sådan blanning mig
mera enlig med vårt språks lynne, än den det i sednare tider undergått
med Franskan. Kanske ligger just i denna olikhet grunden til många
beskyllningar mot de gamla för en sämre smak, ehuru språkkännaren deri
tyckes mig böra se mera renhet än i våra nyare producter. Månne det
ej vore at öuska, det Författare af redan erkänd förtjenst å nyo uptoge en
myckenhet ord och uttryck af det gamla språket, bvartil nu nyttjas
främmande både ord och språkvändningar? Och vore det icke at önska, at
vid de reformer som med vårt språk företagas, man häldre toge hjelp af de
främmande språk som dermed slå i slägtskap, än af dem, hvilka hafva
en dermed alldeles stridig form?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
