Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ibland originalets -förtjenster kan utan tvifvel räknas en lätt och
välljudande vers. Det har varit et mode bland våra nyare skalder at
endast skrifva rimmad vers. Sjelfva Kellgren var länge fiende til den
metriska versen, och ansåg vårt språk alldeles oskickligt at dertil nyttjas.
Han vederlade sjelf denna satts genom verkeliga mästerstycken. Efter
hans tid har i synnerhet Herr Cantzli-Rådet Adlerbeth bevisat språkets
duglighet för hexametern: men den profbit jag här framlemnar vittnar,
at innan den rimmade versen ännu med någon framgång i Sverge
blef skrifven, hade den metriska hunnit en verkelig högd, och skalder
förstått at draga fördel af språkets rena ljud och bestämda accent. Jag
tror mig äga någon anledning at tvifla, det de som äro den orimmade
vérfens oförfonliga fiender rätt fattat defs egenlkaper. Man har troligen
blifvit förledd af rimmet at mindre vårda språkets accent, och läsare
derigenom vanda af derpå göra mindre afseende. En skald skrifver sin vers
egentligen i afsigt at den skall sjungas eller declameras, ej at läsas i
tysthet som en kall prosa. En stor del af dess verkan är beräknad på
åhörare, ej på läsare. De likljudande rimmen hafva sålunda vunnit
behag: men utan tvifvel är då i den metriska versen et vida mera öpet
fält för skaldens konst, at genom declamationens trolldon förtjusa
åhörare. Det är verkeligen en svårighet för skalder at declamationskonsten
hos oss så fullkomligen ligger i lägervall. Både de och allmänheten
förlora dervid: de, i medel at uttrycka sig, allmänheten i njutningar. Men
det synes mig som vore det de förras skyldighet at bilda allmänheten
och höja henne til sig sjélfva. Det är orättvist at skylla henne för en så
afgjord ensidighet, at hon endast under en form kan röras. Möjligtvis
lyckas ej de första försöken, men de följandes framgång är säker, så vida
saken är god och sann. Hvarföre skulle icke vår allmänhet kunna vänja
sig vid orimmad vers, så väl som den tyska; och när et språk dertil är
så tjenligt som det svenska, hvarföre skulle icke vår skaldekonst riktas
med en så ymmnig källa til nya och stora effecter? Då jag här allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
