Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 11. I vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
fram, högge sig en bit och sprunge bort innan man hann
skjuta, ty dertill behöfde våra gamla finnar rundlig tid.
Men så förfelade heller aldrig finnens lod sitt mål.
Arbetet var ingalunda slut med jagtbytets hemforsling;
det återstod att förvara det, och dertill kände man ingen
annan plats än träden. Ett förrådshus måste man skaffa
sig innan man kunde företaga någon stordjursjagt, och dess-
utom måste man sätta i ordning en flake för att fånga var-
garne, ifall de infunne sig medan karlarne stannade i sko-
gen under nätterna.
Några dagar förgingo innan våra jägare drogo ut igen.
Snön var nu gammal, och det fordrades finnarnes vana för
att kunna skilja färska spår från äldre. Det dröjde derför
flere dagar innan de återkommo. Denna gång hade de
lyckats fälla en elg och inringa en björn. Deras glädje och
belåtenhet minskades ingalunda då Mattu framvisade en
varg som hon fått i gillret. Hon rådde dem dock att bort-
taga det och i stället försöka skjuta vargarne, ty de hade
hvar natt varit framme, men icke gått i fällan. Dessutom
hade hon märkt, att något djur varit uppe i trädet och ätit
af köttet; de kunde nog få skjuta utan att gå så långt bort.
Karlarne skämtade nu litet med Mattu: hon borde
hålla reda på sin katt; det vore ingen annan än en sådan
som varit uppe och plundrat hennes visthus. »Ja, ni säger
något. Jag skulle önska vi egde en katt; det vore ändå
ett sällskap när ni äro borta och barnen sofva.>
Våra jägare anade nog, hvad slags katt det varit som
angripit matförrådet, och gladde sig i tysthet deråt. Ett
par dagar derefter var katten fångad. Det var, som de
tänkt, en mård.
En ihållande snöstorm nödgade nu våra jägare att hålla
sig hemma. Tiden användes till att förfärdiga skidor, skar-
bågar och husgeråd. Vistelsen i den varma stugan tillsam-
mans med barnen och den vänliga Mattu fröjdade dem.
De funno sig väl i den svenska skogen och prisade sig
lyckliga att ha funnit en så lugn och fredlig plats. Fram-
tiden motsågo de med förtröstan, ehuru de nog insågo, att
arbetet skulle bli hårdt; men dervid voro de vana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
