- Project Runeberg -  Örjan Kajland och hans pojkar. Skildringar från svenska finnarnes lif och jagter i Vermlands och Dalarnes skogsbygder /
103

(1893) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström - Tema: Hunting and wildlife, Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 11. I vildmarken - 12. En björnjagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN BJÖRNJAGT. 103

Då ovädret slutat kommo de nya skidorna dem väl till
pass, och som stormen någorlunda packat snön, hade de
icke svårt för att hemta resten af den skjutna elgen. Nu
rustade de sig att angripa den ringade björnen. Vintern
blef dock så bister, att man beslöt uppskjuta jagten och
under tiden bereda skinnen af de skjutna elgarnes ben.
Skor behöfde de alla, och i detta arbete deltog Mattu.

Hon visade snart karlarne, att hon bäst förstod sig på
den saken, bad dem derför sluta med skomakeriet och i
stället göra henne ett kar för beredning af elghudarne, så
att de kunde användas till kläder, ty deraf voro de snart i
stort behof. De gingo med nöje hennes önskan till mötes
och gjorde henne tvenne kar på så sätt, att en ihålig jätte-
fura fälldes, afkubbades, och urtäljdes tills blott ett tunt
skal återstod. Sedan förfärdigades en botten, som tätades
med uppsmält kåda. Nu var Mattu nöjd. Allt skulle bli
bra, blott hon egde något bättre fett än elgtalg att smörja
hudarne med.

Detta var en uppmaning till karlarne att angripa björ-
nen. Dertill voro de äfven beredda, och väntade sig nöje
af den jagten. Skidföret var bra, ehuru snön var lös, så
lös, att om björnen kom upp ur sitt ide, snön ej kunde
bära honom. Man kunde således lätt på skidorna färdas
fortare än björnen. Örjan sade också, att han gerna kunde
undvara bössan på denna jagt; spjuten vore tillräckliga för
att döda björnen. Vid närmare eftersinnande tog han dock
bössan med, ty man kunde ju ej på förhand veta, hvad
som kunde möta i vildmarken.

12. En björnjagt.

Så drogo karlarne ut till björnringen. Vid framkom-
sten funno de dagen otillräcklig för att börja jagten, hvar-
för de redde sig ett nattläger. Litet ris utbredt på snön
ech den sedvanliga nyingen gåfvo dem de bekvämligheter de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgokajland/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free