Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 12. En björnjagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
behöfde för sin hvila den långa vinternatten. »Tre stjer-
nor» (Orions bälte) gaf dem säker anvisning på hvad tiden
led, och de kunde sorglöst öfverlemna sig åt sömnen. En
pipa, stoppad med en nypa tobak, blandad med mossa och
torkade allöf, var den enda njutning de kunde bereda sig,
och den njutningen skattades ej ringa af de fattiga finnarne.
Visserligen voro tobaksbladen växta i Ore och i följd deraf
af dålig beskaffenhet, men det var i alla fall tobak, således
långt bättre än enbart löf och mossa.
Då karlarne på morgonen började sökandet efter björ-
nen, var jagtplanen bestämd. Björnen skulle uppsökas i
idet och, om möjligt, dödas innan han hann vakna. Det
var minsta faran och minsta besväret, så vidt idet låg så
till, att man kunde utföra planen. Finnarne smögo nu så
tyst de kunde öfver den snöhöljda marken och genom de
täta snåren; de undersökte klippor med ihåligheter, myr-
stackar och rotstjelpor, och upptäckte snart hvar björnen
brutit kvistar från träden till sin bädd. Omedelbart derpå
sågo de ett hål i en klippa, och af tappade kvistar märktes
tydligt, att björnen var derinne. Karlarnes blickar möttes,
och tyst som en ande stälde sig Örjan vid sidan om ingån-
gen till hålan, med bössan färdig och spjutet bredvid sig.
Hejki gick in i skogen, och snart hörde man raska yxhugg
ljuda. Kort derpå kom han tillbaka, bärande en temligen
lång och grof stock. Denna sköt han ytterst försigtigt i
sned ställning tvärs öfver ingången till hålan, hvarpå han
återvände efter ännu en stock. Denna insköts nu i samma
ställning från andra sidan, så att stockarne bildade ett kors.
Nu var björnen instängd.
Ett belåtet leende spred sig öfver karlarnes anleten,
och Örjan sade helt högt: »Det likar sig till att Mattu får
smörja till våra hudar.> Nu hördes ett prassel, ett stönande,
och så vardt björnen synlig. Ingången var så trång, att
han endast krypande kunde komma ut, och då han hunnit
stängslet och ej slapp ut, röt han först af ilska och ome-
delbart derpå af smärta, ty nu sutto finnarnes spjut i hans
breda bringa. Ett slag med ena ramen, och Örjans spjut-
skaft var afbrutet. Björnen drog sig nu tillbaka, men Hejki
tryckte in sitt spjut djupare. Ännu ett slag, och björnen
;
|
|
|
4
[
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
