Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfva vedergällning, och företogo äfven flera ströftåg öfver
gränsen. Men nu utfärdade kommendanterna både på Eda
skans och på Kongsvinger stränga förbud för allmogen på
ömse sidor om gränsen att fortsätta sina plundringståg.
Fryksdals dombok för 1678 förtäljer ock, att en del röfvadt
gods af länsmannen i Fryksdalen belagts med kvarstad. Det
är dock ganska troligt, att den del af det från norrmännen
röfvade godset som föll i länsmannens händer ej var synner-
ligen stor. Däremot kom i dagen, att några norrmän som
plundrat torpet Viken vid Fjell i Eda blifvit skjutna af
gränsborna. Pilarna hvarmed de dödats sutto ännu kvar i
träden i bvilka de af gärningsmännen instötts.
De drag vi här ofvan berättat efter de af Fernow upp-
tecknade sägnerna gifva oss en ganska god föreställning om
tillståndet på värmländska gränsen vid denna tid. Och lik
väl hade man det här på långt när ej så svårt som i Väster-
götland och på Dal, där de stora härarna tågade fram och
sopade bort både folk och gods. De sår Gyldenlöwefejden
slagit voro också ännu svårare att hela än det förra kri-
gets. Folkmängden hade betydligt minskats, och ödehem-
man var det godt om; de funnos i själfva verket litet hvar-
städes. Jorden hade fallit i vanhäfd. Man hade mången-
städes hvarken kunnat så eller skörda, och om fienden lämnat
något kvar på åkern, hade det tagits af våra egna soldater,
af nödtvång för att ej svälta ihjäl. Ty med krigsfolkets
proviantering synes varit mycket illa bestäldt.
När därför tidningen om freden i Lund af den 26 sep-
tember 1679 haun gränstrakterna, hälsades den af bonden
och finnen med en väl begriplig känsla af lättnad. WVisser-
ligen hade många familjer intet annat hem än skogen och
riskojan, intet annat att lefva af än hvad skogen skänkte
— ett lif som vi nu ha svårt att fatta. Men med fredens
återkomst väcktes hoppet på nytt, och med den arbetslusten.
Väl skulle dock varit äfven för gränsbygderna, om denna
arbetslust fått röra sig friare. Men samma Karl XI som
befriade allmogen från adelsförtrycket lade själf tyngande
fjättrar på dess frihet. Liksom en gång Gustaf I, ingrep
han på det mest godtyckliga, det mest despotiska sätt i
bondens äganderätt och enskilda hushållning. Utom det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
