Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade ock öfver till Norge, där han länge kunde lefva all-
deles obemärkt.
* *
*
Från 1679 till århundradets slut hade gränsprovinserna,
liksom det öfriga riket, fred för yttre fiender. I Värmland
gick det, som vi sett, långsamt med refvornas botande och
skapande af nytt lif i handel och näringar. Några nya
järnbruk kommo dock till, såsom Borgvik, Brunsberg, Glafs-
fors, Forsby m. £l., och allmogen fick genom dem arbetsför-
tjänst med kolning, körslor o. s. v.
Af Karl XII:s krig med Danmark 1700 synas gräns-
provinserna ej haft någon egentlig känning. Man lefde i
lugn och trygghet till 1709, då det plötsligt spordes, att de
danske infallit i Skåne. Nu uppstod i början en allmän
skräck, ty man visste ju, att en stor del af krigsfolket efter
olycksdagen vid Pultava var fången i Ryssland. Eda skans
hade på Karl XI:s befallning blifvit utrymd och fått för-
falla. Landet var därigenom öppet för anfall från den
norska sidan. Landshöfding Cronhjelm drog dock försorg
om att gränskompanierna, som tillsammans räknade 500
man och efter gammal ordning alltid stannade hemma i
provinsen, jämte uppbådad allmoge samlades vid gränsen.
Vårdkasar restes på alla berg och höjder för att vid fien-
dens annalkande varsko och samla folket. Rådet skickade
general C. G. Mörner att leda anordningarna för gränsför-
svaret så i Dalarne som Värmland.
Sedan första skräcken gått öfver lugnade man sig, ty
danska regeringen, som behöfde alla tillgängliga trupper för
anfallet på Skåne, träffade inga anstalter för ett infall från
Norge i gränsprovinserna. Det fanns äfven en annan om-
ständighet som lugnade gränsborna. De hade under freds-
åren drifvit en flitig handel med gränsbefolkningen på norska
sidan, och många vänskaps- och släktförbindelser hade knu-
tits mellan svenskar och norrmän på ömse sidor om gränsen.
Någon fiendskap mellan båda nationernas gränsbyggare fanns
således ej. Danska trupper gjorde ej heller något infall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>