Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äga en undransvärd förmåga att motstå kroppsligt lidande
och tåla hvad andra människor skulle dukat under för.
Bergfinnen var en frisk och härdad man med ett hårdt och
listigt sinne. Nu gick han så hastigt han förmådde till
närmaste bäck, kröp ned i vattnet till halsen och satt så
kvar tills han skakade af köld. Då han kom på det torra
igen rörde han sig ledigare, och efter en stund kunde han,
med hjälp af ett par käppar, skrida framåt med god fart.
Ett par dagar därefter var han hemma och kort där-
efter jämte sina söner hos sin granne Vikfinnen samt gjorde
hvad han kunde vid hans nybygge. Ty som vi sett erhöll
Kauttoinen strax hjälp af flere bland sina grannar. Då
tackade de Bergfinnen för god hjälp och läto honom snart
gå, då man ogärna ville arbeta i skälmens sällskap.
Att Hämäläinen skulle hämnats så väl på sina stam-
förvanter som på bönderna, om han vågat, kan man taga
för alldeles gifvet. Men Pavos sista ord hade inristat sig i
hans minne, och Hämäläinen var alldeles öfvertygad, att
om gjorde han något för att hämnas, skulle han icke kunna
undgå sådana mäns hämnd som Pavo och hans kamrater.
Det var nu ej heller möjligt att fortsätta med kreaturs-
bandeln, ty han var nu känd som en skälm hvart han kom.
Det var bäst hålla sig borta en tid, helst gumman, som fått
kännedom om hans bedrifter, jämt påminde honom om hur
dumt han burit sig åt. Han förlorade dock icke modet,
utan uppsökte andra trakter för sin verksamhet och höll
sig långa tider borta. Hvar han höll till gjorde han ingen
klok på, men gummans gräl tystade han med värdefulla
saker som han då och då hemförde.
Slutligen fick hans böjelse för ett kringirrande lif sådan
makt med honom, att han sällan höll sig hemma någon
längre tid. Småningom glömde man Bergfinnen, tills någon
som kände honom personligen träffade honom på en mark-
nad där han hade hästar att sälja. Från den dagen miss-
tänktes han med eller utan skäl för hästtjufnad och flera
andra skälmstycken. Om Hämäläinens söner säger sagan
intet ondt. De synas antingen tegat eller icke varit med-
vetna om faderns illgärningar och skälmstycken. Som bön-
derna kände Hämäläinen och hans söner, blef snart den ene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
