Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kruggen vankade af i spetsen och tog ut stegen, så att
finnarna inom en timme voro på ort och ställe. På Moilai-
nens anmaning tog den kloka hunden genast fatt spåret,
och det bar af i sträckmarsch till långt fram på natten.
Då gick spåret öfver en bred myr mot väster, och där stod
det tydligt i den dyiga kanten af myren, så tydligt att det
kunde ses oaktadt månen knappast mer än till hälften
hunnit upp öfver de östra bergen.
Vid myrkanten stannade Moilainen. » Hämäläinen måste
vara kollrig,» sade han, »som lämnat ett så tydligt spår
efter sig. Vi kunna nu tryggt hvila till nästa dagsljus.»
Spåret skulle kunna följas vid dagsljus, ty nu visste hun-
den så väl hvad man fordrade af honom, att han icke skulle
tappa det.
»Hämäläinen litar på vattnet,» sade Kruggen; »han är
viss om att ingen kunnat finna hans spår sedan han farit
öfver sjön, och för öfrigt vet han icke, att vi ha Säkki med
oss. Visste han det, skulle han icke gå så sorglös, det kan
vi lita på.»
»Vi få sofva utan nying i natt,» sade Moilainen, »ty
har Hämäläinen icke gått öfver den stora höjden vi se i
väster, kunde hända att han upptäckte vår eld, och då...»
— »Och då?» — »Skulle vi få långt drygare arbete att
hinna upp honom. Och så skulle han nog veta laga så, att
en och annan af oss blefve kvar i skogen.»
Det var nog som Moilainen sade, därpå kunde man ej
tvifla. Hämäläinen skulle icke spara någons lif, om han
ansattes, och komme han undan, kunde man vänta hans
hämnd.
I gråljusningen bröto finnarna upp. Blott en at dem
följde spåret öfver myren; de andra togo vägen omkring
den. Där Hämäläinen träffat fast mark möttes man och lät
hunden gå förut. Det gick bra en stund, tills solen värmde
upp och torkade marken en smula; men då kunde hunden
ej längre följa spåret. Finnarna måste nu söka det själfva,
hvilket ock gick för sig, ty, som Kruggen sagt, Hämäläinen
hade icke trott sig vara förföljd och därför icke sökt dölja
sitt spår, utan gått tryggt framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
