Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid middagstid stannade Moilainen, som en stund gått
förut, vid det han på afstånd varsnade ett större vatten.
»Ah, här känner jag igen mig!» sade han då de andra fin-
narna upphunnit honom, »och öfver vattnet har Hämäläinen
icke gått i natt, utan hvilat antingen innan han hunnit dit
eller ock där vid sjöstranden. Och har han förut ej haft
en flotte där, så är han ännu på denna sida. Två må följa
spåret och ni andra gå en bit efteråt. Hikkonen och jag
med hunden gå först, och upptäcka vi något, så stanna vi
och invänta er, eller få ni bud genom en af oss.»
Då de kommo ned i sluttningen mot sjön hade de båda
främst gående svårt nog att följa spåret öfver en gles, med
gamla furor bevuxen ås, vid hvars slut de påträffade ett
större vindfälle öfvervuxet af yngre granskog. Där gick
spåret rätt in uti vindfället, och med detsamma vädrade
hunden däråt och uppgaf ett sakta morrande. Ögonblick-
ligen stannade Moilainen och hans följeslagare och sjönko
ljudlöst till marken, där de, tysta som skogen själf, lyssnade
till bvarje ljud. Något annat än trädens sakta sus förnummo
de dock ej. Hviskande sade Moilainen till sin kamrat: »Gå
att stanna kamraterna; kom sedan hit! Jag vill iakttaga
hunden och lyssna.»
Plötsligt steg Moilainen upp och aflägsnade sig, tagande
samma väg som Hikkonen. Snart mötte han denne. »Kom!»
sade han, och så skyndade de till kamraterna.
»Hämäläinen är inne i vindfället,» sade Moilainen ifrigt;
»men där har han ock godt skydd och blir ej god att
komma åt. Mitt råd är att vi skyndsamt omringa snåret,
och att blott en af oss går in och jagar ut honom från hans
gömställe. Då skall han alltid träffa på någon af oss, och
det vore väl besynnerligt, om han då icke skulle bli fast.
Hunden vill jag icke släppa på honom, ty den skall han
genast döda, och för öfrigt tycker jag att ett skott är för
godt åt den bofven; något annat bör han hafva till straff
för sina illbragder; jag ville helst hafva honom fast.»
»Ja, viset skola vi taga honom fast,» sade alla, »och
Kruggen vill nog säga honom ett par ord för sig,» sade
Hikkonen och såg stygg ut. »Eljes vill jag tacka honom
för det besvär han haft med både Kyrkskogen och Bogen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
