Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Framåt då!» sade Moilainen. »Vakta vid inspåret,
Hikkonen! Jag går och ställer ut de andra omkring snåret,
och så kommer jag till dig, så vida vi ej träffar något ut-
spår, och detta skall Säkki säga oss. Hör du hackspetten
trumma, så skynda efter oss, ty då är räfven på språng och
jakten i gång.»
——————————
23. I forsarna.
Vid tiden för dessa tilldragelser var mycket annorlunda
i de värmländska skogarna än längre fram i tiden. Folk-
mängden var då mycket ringa mot nu, och folket hade ej
hunnit långt i konstfärdighet. Med undantag af en och
unnan kvarn samt ett och annat mindre sågverk funnos inga
fördämningar hvarken i större eller mindre vattendrag. De
i senare tider så allmänna järnbruken voro mycket fåtaliga.
Vattnet i älfvarna rann fritt och obehindradt från deras
källor bland fjällen och skogshöjderna tills de nådde hafvet.
De fiskarter som hade för vana att tränga upp från de
större vattnen kunde efter kraft och förmåga fritt följa sin
böjelse och gå upp till flodernas källor, för att där i frid
och ro lefva ett lugnt och stilla sommarlif, tills hösten dref
dem åter till de stilla lugnvattnen.
Bland alla fiskar synes ingen hafva större böjelse för
ett drifvarelif än laxen, och det är en förvånansvärd kraft
och ihärdighet han utvecklar för att komma genom de hin-
der naturen själf ställt i hans väg. Den vildaste och bran-
taste fors, ja, lodräta stup som ej äro allt för höga förstår
han komma uppför. Har han så nått en plats som passar
honom, slår han sig i ro och stillhet och lefver sitt sommar-
lif, närande sig af de massor flygfin som floden tillför ho-
nom eller som flyga öfver vattnet och ej längre från dess
yta än att han med ett hopp kan fånga dem.
När hösten kommer, stormarna afskaka de gula löfven
och flugor och mygg dö bort, då trifs laxen ej längre uppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
