Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i höglandet, utan längtar till de stora sjöarna och hafvet
igen. Så småningom släpper han sig nu utför forsarna igen.
Där har han dock ett bestyr som ej kan försummas: han
lägger då sin rom, eller frön till ungar, som sedan skola
ärfva faderns vanor och gå till de stora vattnen på hösten.
för att sedan då våren kommer och »floderna dansa», åter
uppsöka sin födelsebygd.
Den tid laxen, liksom alla andra fiskar, lägger sin rom,
kallas hans lektid. Denna tid är väl känd af alla som syssla
med fiske, och då laxen anses som en af våra bästa fiskar,
var hans lektid helt säkert känd sedan urminnes tid.
Att finnarna kände den från sitt hemland, är alldeles
säkert, liksom sätten att alla årstider fånga honom. Att
ljustra eller hugga laxen med ett därtill särskildt förfär-
digadt »ljuster» var stundom ett gifvande fiske, liksom det
ansågs för ett särdeles stort nöje. Till ljustret eller bugg-
järnet hörde äfven ett annat redskap, brandjärnet, ett at
järntenar hopfogadt galler, där man lade torr, fet furuved,
som antänd lyste med ett klart sken och därtill spred en
lagom värme. Hade man båt eller eka, fästes brandjärnet
på en stång något längre än en manshöjd, i annat fall på
en flotte.
Liustertisket företogs i lektiden först sedan mörkret in-
brutit och företrädesvis vid lugnt väder. I strömmarna måste
man vara två vid ljusterfiske, men i lugnvatten, där det
förnämligast fiskades gäddor, var en man god att sköta
både båt eller flotte och ljuster. I strömmarna däremot
skötte de två hvar sitt, den ene båten eller flotten och den
andre ljustret. Man måste då handla i all enighet, och den
som stakade flotten stod under kommando af den som skötte
ljustret. Denne hade sin plats vid brandjärnet, skötte elden
och spanade efter fiskarna. Då sådana upptäcktes hviskades
till den som skötte farkosten: »Öst åt!s eller »Väst åt!»
»Uppl» »Ned!» Då skulle farkosten skyndsamt och ljudlöst
föras åt det angifna hållet, och stod då den upptäckta fisken.
bländad af ljusskenet, stilla, så flög ljustret blixtsnabbt ge-
uom hans kropp och trycktes fast mot bottnen tills han
upphört att sprattla. Då lyftes han upp, och fångsten hade
lyckats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
