Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni stakat flotten öfver sjön är det mörkt. Farväl med er!»
och därmed gick hon in i boden.
»Jag kan icke tro någon fara hotar henne.» sade Pavo
då han sköt flotten i land, »i så fall vore bättre hon följde».
— »Visst icke,» svarade Jossi. »Du är lika öfvertygad därom
som jag, eljes vore du ej på flotten; vi finna henne nog i
morgon lika hurtig som i dag. Nej, ingen fara! Skjut du
bara på, ty det är, som hon sade, icke mer än dag och väg
tills vi hinna forsarna.»
Det var mörkt då männen med sin flotte kommo till
älfmynningen. Här hvilade de en stund och tände sina
pipor. Efter att ha dragit några bloss ur pipan sade sig
Jossi allt bra gärna vilja veta, hvem den mannen vore som
ägde kojan däruppe i vindfället och om han gjort sig den
för jakt eller fiske. — Ja, det vore nog för båda delarna,
trodde Pavo, mest dock för det senare, ty bär i älfven
kunde han nog om sommaren taga just så mycket tisk han
ville. Därför hade han kojan så nära forsarna. Hade det
varit för jakt han byggt den, skulle han förlagt henne in-
vid den öfre sjön. Men det var i alla fall ej godt att säga,
hvarför mannen vistades här i vildmarken långt från män-
niskor.
»Ja, oss kan det ock göra detsamma,» sade Jossi, »blott
han icke är af det elaka slaget. I så fall finner han nog
vårt förvaringsställe, och då jag kommer hit sedan vintern
inträdt finner jag ingenting af hvad vi fångat.»
»Vi skola nog dölja det så du ej går miste om ditt,»
sade Pavo. »Men jag skulle gärna vilja träffa den mannen
ändå. Är han en af dem som behöfver hålla sig undan, lär
han nog icke visa sig. Men nu fara vi nt på strömmen.
och så knackade han ur pipan i sin vid krutdonen hängande
svafvelskål, då svaflet antändes af elden i tobaksaskan. Vid
det brinnande svaflet tände han nu en kådig furuspån och
förde den till den på brandjärnet liggande torrveden. Nå-
gra ögonblick därefter uppblossade elden och kastade sitt
röda sken öfver föremålen rundt omkring och älfven ända
ned till bottnen.
Så tog Pavo ljustret och ställde sig vid elden för att
spana efter fiskarna, under det Jossi sakta och ljudlöst fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
