Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphann de resande. Vid stranden hade samlat sig en
mängd vatten, endast öfverdraget med en tunn isskorpa,
som brustit då den resande kört ut på sjön. Hästen vadade
i vatten och issörja. Det blef ej heller bättre då den re-
sande kom längre ut på sjön, ty hela vägen var under vatten
och snön så djup på isen, att hästen ej kunde drifvas dit.
Det gick mycket sakta, oaktadt hästen arbetade af alla
krafter. Slutligen förmådde han ej längre draga släden ge-
nom den krossade isen och det djupa vattnet, utan stan-
nade. Matti hörde då, hur den resande som satt isläden på
ett högljudt och groft språk bannade den mannen som stod
bakpå och hvilken Matti förstod vara skjutsbonden.
Just då upphann Matti de resande och stannade i det-
samma för att hämta andan efter den raska löpningen. Han
hörde då mannen, som var klädd i en grå kappa och stora
stöflar, fortfarande banna skjutsbonden och svära öfver hans
usla häst och till slut utbrista: »Hur skall jag nu komma
fram! Och fram måste jag, och fort fram till folket som
väntar!»
Den darrande skjutsbonden visste ej annan råd än att
vända och köra omkring sjön. Därtill svarade den resande
med en smäll af piskan på den trötta hästen, som försökte,
men ej orkade flytta släden framåt lång bit förr än han
stannade igen, oförmögen att kunna fortsätta. Nu blef den
resande öfvertygad om att han den vägen ej kunde komma
fram, och beslöt sig för att vända om, ehuru hans resplan
därigenom alldeles kullkastades. »Om jag ändock kunde gå!»
sade han; »men snön bär ju ej.»
Matti, som under tiden stått stilla och åhört hvad den
resunde sade, och äfven insett omöjligheten för hästen att
på en gång bråka sönder isen och draga släden efter sig,
sade nu, att ville herrn sitta kvar i släden, skulle de profva
om uyisen bar den. I det fallet ville han, Matti, draga
släden öfver sjön, ty skidorna buro honom väl; det skulle
nog gå.
Den resande blef ifrig och tillsade skjutsbonden att
genast spänna ifrån hästen och lyfta upp släden på nyisen:
Sedan detta var gjordt, satte han sig uti och fann till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
