Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löfskogar, idel barrträd. Marken såg ej lofvande ut. Det
var endast vid sätervallarne hararna kunde trifvas, det var
tydligt; men der kunde ock många finna både föda och
trefnad; och här, tänkte jag, är nog ett bra pass, ty vår
stuga stod i kanten af vallen, nära ett gärdesgårdshörn,
och efter gärdesgården gick en tämligen stor väg nedåt
tjärnen till. Efter den vägen skulle nog hararna komma.
Så långt var jag kommen i mina funderingar då jag
fick höra ett dånande buller mot tjärnen till; det kom allt
närmare och tilltog i styrka. Jag blef på en gång häpen
och nyfiken, hvarför jag hastigt svängde mig upp på stugans
tak för att få friare utsigt, och nu såg jag en hop hästar
komma rusande i karrier uppefter den omnämnda vägen.
De frustade och sprungo allt hvad de förmådde, sparkade
upp stenar och skakade sina skällor, så det blef ett förfärligt
skramlande.
Så snart den första hästen hann gärdsgårdshörnet, vek
han tvärt af och kom till stugan, der han plötsligt stannade,
och så gjorde hans tio å tolf följeslagare. I ett nu stodo
de i cirkel med alla hufvud inåt.
Ah! Som skogsbarn visste jag ögonblickligt hvad detta
betydde, tog ett tag i västfickan, fick upp en kula, och just
som jag fått den ned i pipan, hörde jag starka flåsningar
och buller i vägen. Intet tvifvel längre: det var storfar sjelf
som var ute på jagt, och han lät ej heller vänta på sig. I
en blink var han framom gärdsgårdshörnet, och ögonblicket
derefter stod han som fastnaglad der. Nu gaf jag honom
min kula och strax derpå utan betänkande hagelskottet,
då han kastade om och löpte i fyrsprång samma väg han
kommit.
Under det jag stod på stugtaket hade jag hört, hur Lo-
berg ropade, att kaffet var klart, och så frågade han mig,
hvad i helsike det var för väsen, och hvad jag hade på
taket att göra. Under tiden hade ban utfört W:s order
och släppt hundarne lösa, och det passade så bra, att Jäger
och björnen möttes vid gärdesgårdshörnet just som jag var
färdig att skjuta, och som det small rök Jäger på björnen,
och så bar det af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
