Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kom Loberg ut med mössan på nackan och bössan
i händerna, i det han ropade: »Men hvad fan är detta för
spektakel, och hvad sköt han på? Hvad ville alla kamparna!
Jag har aldrig hört värre väsen. Hvad sköt han på?» —
»På björn,» sade jag ifrigt, men kunde ej låta bli att skratta
åt L:s hetta och dåliga humör. »På björn!» sade han för-
aktligt och spottade; »han tar då till så folk kan tro ho-
nom. Ah!» Nu small det för W. först ett skott och så
ett till, och så lockade han på hundarne. Det var Snälla
och Spela som drefvo der nedom vallen mellan denna och
tjärnen.
Så snart L. hörde W:s skott och hyndornas dref, sprang
han nedåt vallen utan att vidare bekymra sig om mig, som
under tiden fått krut i båda piporna och nu gräfde i väskan
efter kulor. Under tiden hörde jag hyndorna drifva ilsket.
Drefvet drog sig uppåt vallarna, men Jäger hörde jag storm-
skälla nere vid tjärnen. Hur borde jag nu göra: gå emot
hyndorna eller följa efter Jäger? |
Jag beslöt mig för det senare. Sedan jag fått bössan i
ordning, gnodde jag nedåt vägen der björnen sprungit och
vidare till tjärnen. Framkommen dit, träffade jag hunden.
Han var våt och dyig. Det var tydligt, att han varit ute i
tjärnen och summit. Hade björnen gått i vattnet? Helt
säkert, men då var han ock på andra sidan. Jag tog mitt parti,
lockade hunden med mig och gick utmed tjärnens strand.
Der björnen gått upp måste synas spår efter honom, och på
dem ville jag ställa hunden för att få drefvet i gång. Natur-
ligtvis var jag mycket ifrig och gick det fortaste jag för-
mådde, men ändå drog det om ungefär en timme innan jag
gått rundt tjärnen och återkom dit der björnen gått i vattnet.
Intet spår hade jag träffat som antydde, att björnen
kommit upp; således måste han finnas i tjärnen. Och nu
kom jag väl ihåg de sägner jag hört om björnar som, så-
rade, sökt sin tillflykt i vattnet. De brukade bita sig fast
i bottnen, och snart hade jag klart för mig, att det tillgått
så äfven nu. Hvad vore att göra? HRådgöra med kamra-
terna! Jag lyssnade, men hörde ej till hvarken dem eller
hyndorna. Jag ropade, men erhöll intet svar, och då jag
såg mig om var äfven Jäger försvunnen. Så gnodde jag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
