Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de dem sjelfwa. ”Dyre fader, — sade hon, —
du genom din konst har uppwäckt denna förfärliga
storm, så haf medlidande med dem i deras olycka!
Se, skeppet skall bli slaget i stycken! Arma warelser,
de skola alla omkomma! Hade jag magt, skulle jag
sänka hafwet under jorden, heldre än att det goda
skeppet skulle bli förstördt med alla de dyrbara
själarna derpå.”
”Blif icke så förskräckt, dotter Miranda, — sqade
Prospero; — här har ingen olycka skett. Jag har
ställt till så, att ingen menniska om bord skall
lida någon skada. Hwad jag gjort har warit för
ditt eget bästa, mitt dyra barn. Du wet icke, hwem
du är, eller hwarifrån du kommit, och om mig wet
du ingenting mera, än att jag är din fader och bor
i denna eländiga grotta. Kan du påminna dig en
tid före den, då du kom hit? Jag tror det icke,
ty då war du ännu icke tre år gammal.”
”Jo, det kan jag, fader,” — swarade Miranda.
”Hwad minnes du då? — frågade Prospero.
— Minnes du något annat här eller någon annan
menniska? Säg mig hwad du kan komma ihog, mitt
barn 1”
Miranda swarade: ”Det förefaller mig likasom
minnet af en dröm; men hade jag icke fordom fyra
eller fem qwinnor, som wårdade och uppassade mig ?”
Prospero swarade: ”Det hade du, till och med
flera än de. Hur är det möjligt, att detta ännu
kan lefwa i ditt minne? Kommer du ihog, huru du
kom hit?”
”Nej, — war Mirandas swar; — någonting
annat ihogkommer jag icke.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
