Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Herre, i Algier,” — swarade Ariel.
”Jaså, war hon det? — sade Prospero. —
Jag måste påminna dig om hwad du warit,
eftersom jag ser att du glömt det. Den skändliga hexan
Sycorax hade för sina trolldåd, hwilka äro alltför
ohyggliga att upprepas för menniskors öron, blifwit
förwisad från Algier och qwarlemnad här af
sjömännen; och, emedan du war en alltför mycket god
ande att wilja werkställa hennes skamlösa befallningar,
band hon dig uti ett träd, der jag hörde dig skria
af ångest. Kom ihog, att det war jag, som
befriade dig ur ditt fängelse.”
”Förlåt mig, dyre mästare, — sade Ariel, som
blygdes öfwer att synas otackskanm. — Jag will
lyda dina befallningar-”
”Gör det, — sade Prospero, — och jag skall
gifwa dig friheten. ” Han meddelade honom nu sina
befallningar om hwad som ytterligare skulle göras,
och Ariel begaf sig åstad, först dit, der han lemnat
Ferdinand, hwilken han ännu fann sittande på
gräset i samma sorgsna ställning.
”Jaså, min unga herre, — tänkte Ariel för sig
sjelf, när han fick se honom, — jag skall snart
sätta fötter under dig. Du lärer skola föras fram
inför Miranda, finner jag, på det hon måtte få taga
din wärda person i ögonsigte. Kom, herre, följ
mig! Han började derpå sjunga:
”Din fader ligger på hafwets grund,
Ur hans ben koraller uppspira,
Hans ögon likt perlor i denna stund
En hafsfru kring halsen skall wira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
