Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
När han saknade sin son och Camillo, kom han
ihog, att Camillo länge önskat återwända till
Sicilien, och anade derföre, att han skulle finna
flyktingarne der; han följde sålunda efter dem med all
möjlig skyndsamhet och anlände just i detta det
lyckligaste ögonblicket i Leontes’ lefnad.
Polixenes deltog i den allmänna glädjen; han
förlät sin wän Leontes dennes orättwisa swartsjuka,
och åter en gång älskade de hwarandra med hela
wärmen af sin barndomswänskap. Nu behöfde
ingen rädas, att Polixenes skulle sätta sig emot sin
sons förmälning med Perdita. Hon war nu mer
ingen ”fårpiga”, utan arfwingen till Siciliens krona.
Så hafwa wi sett den länge olyckliga Hermiones
tålamod och dygder ändtligen belönade. Hon lefde
ännu många år med sin Leontes och sin Perdita som
den lyckligaste bland mödrar och furstinnor.
Mycket Wäsen för Ingenting.
Uti palatset i Messina lefde twänne damer, Hero
och Beatrice. Hero war dotter och Beatrice nidöce till
Leonato, som regerade i Messina.
Beatrice war af lifligt temperament och brukade
gerna med sin fyndiga qwickhet roa sin kusin Hero,*
som war mer allwarsam till lynnet. Allt, som skedde,
blef för den glada Beatrice ett föremål för skämt och löje.
Wid den tid, då de nämda damernas historia
begynner, hade några unga män af hög rang i hä-
| ren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
