Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Den redlige munken förde nu bort Leonato och Hero
för att trösta och styrka dem; men Beatrice och
Benedick qwarstadnade ensamma. Detta war det
möte, af hwiket deras wänner, som uppgjorde den
muntra komplotten emot dem, wäntat sig så mycket
nöje; nu woro wännerna försänkta i sorg, och från
deras hjertan syntes alla glada tankar för alltid
förwisade. .
Benedick war den första, som talade; han sade:
”Signora Beatrice, har ni gråtit hela denna tid?”
— ”Ja, och jag ämnar gråta ännun längre,” —
swarade Beatrice. — ”I sanning, — återtog Benedick, —
jag tror, att man gjort er sköna fränka orätt.” —
”Ack,” — sade Beatrice, — hwad jag skulle belöna
den man, som wille skaffa henne rättwisa!” Nu
sade Benedick: ”Finnes det något sätt att lägga sådan
wänskap i dagen? Jag älskar ingenting i werlden så
högt som er, är icke det besynnerligt?” — ”Det skulle
wara lika möjligt för mig, — sade Beatrice, — att
säga, det jag älskar ingenting i werlden så högt som
er; men tro mig icke, och likwäl ljuger jag icke. Jag
bekänner ingenting och förnekar icke heller någonting.
Jag är bedröfwad för min fränkas skull.” — ”Wid
mitt swärd, — återtog Benedick, — ni älskar mig,
och jag försäkrar, att jag älskar er. Wälan, befall
mig göra någonting er till behag !”” — ”Döda
Claudio!” — sade Beatrice. — ”Nej, icke för hela
werlden!” — utbrast Benedick, som älskade sin wän
Claudio och trodde, att denne blifwit förd bakom ljuset. —
”Älr icke Claudio en bof, som förtalat, föraktat och
wanhedrat min fränka?” — sade Beatrice; ”o, att
jag wore en man!” — ”Hör mig, Beatrice!” — bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
