Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
123
tillade hon: ”Jag tycker, att musiken ljuder wida
skönare nu än om dagen.”
Portia och Nerissa woro nu hemma; de klädde
sig i sitt eget köns drägt och afwaktade sina mäns
hemkomst. Herrarne anlände snart, åtföljda af
Antonio; Bassanio föreställde sin wän för Portia; men
knappt woro lyckönskningarne och
wälkomsthelsningarne förbi, förrän man warseblef, huru Gratiano
och Nerissa twistade med hwarandra i en wrå af
rummet. ”Hwad, redan oenighet? — sade Portia.
— Hwarom är frågan:” — Gratiano swarade:
”Signora, det är fråga om en lumpen ring, som
Nerissa gifwit mig, och på hwilken det stod följande
poctiska inskrift: ”Älska mig och öfwergif mig
icke.”
”Hwad betyda poesien och ringens wärde ?” —
inföll Neriga. — När jag gaf dig ringen, swor du
mig en ed, att du skulle behålla honom till din
dödsstund, och nu säger du, att du gifwit den åt en
lagwrängares skrifware. Jag wet, att det war en
qwinna, som fick honom.” ”Wid denna hand, —
återtog Gratiano, — jag gaf honom åt en ung man,
bara en gosse, en liten stackare, inte längre än du
sjelf; han war skrifware hos den unga lagkarlen,
som med sin klokhet räddade Antonios lif; den
pratsamma pojken begärde ringen som honorarium, och
jag kunde inte för mitt lif neka honom.” Portia
sade: ”Du är ändock tadelwärd, Gratiano, för det
du skiljt dig wid din hustrus första skänk. Jag gaf
min herre Bassanio en ring, och jag är säker, att
den skulle han icke göra sig af med för allt i
werlden.” Till ursägt för sitt fel sade Gratiano: ”Sig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
