Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
som under Malcolm, konung Duncans äldsta son,
sammandrogs för att störta Macbeth och på thronen
uppsätta Malcolm, den lagliga arfwingen. Utom sig
af raseri, angrep Macbeth Macduffs slott, lät
nedhugga hans hustru och barn, hwilka thanen
qwarlemnat, och förföljde med grymhet alla dem, som
stodo i något slägtskapsförhållande till Macduff.
Dessa och liknande dåd gjorde honom förhatlig
för adeln. En hwar, som war i stånd dertill, flydde
och förenade sig med Malcolm och Macduff, som nu
nalkades med en ansenlig här, hwilken de bildat i
England; de öfriga önskade i hemlighet lycka åt
deras wapen, ehuru de af fruktan för Macbeth icke
kunde taga någon werksam del i striden. Macbeths
stridskrafter samlade sig långsamt. Alla hatade
tyrannen, ingen älskade eller aktade honom, utan alla
misstänkte honom, och han började afundas den af
honom mördade Duncan, som hwilade lugnt i sin
graf, nu mer oåtkomlig för förräderiet, för stål och
gift, för inhemska fiender och utländska härar.
Under allt detta hände sig, att drottningen, som
warit enda deltagarinnan i hans illgerningar, och wid
hwars hjerta han stundom kunde söka ett ögonblicks
hwila från de fruktanswärda drömmar, som hwarje
natt förföljde dem bägge, plötsligen dog, som det
tros för sina egna händer, ur stånd att längre bära
samwetsqwalen och det allmänna hatet. Från denna
stund stod således Macbeth ensam, utan någon enda,
som hyste kärlek för eller bekymrade sig om honom,
ntan en wän, åt hwilken han kunde anförno sina
Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
