- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
304

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

till Mantua, der han skulle uppehålla sig, tilldess
munken funne ett passande tillfälle att offentliggöra hans
äktenskap, hwilket borde bli en glädjande utwäg att
försona de bägge familjerna; sedan betwiflade han
icke, att fursten skulle kunna förmås till att förlåta
honom, och nu skulle han återwända med tjugo
gånger större glädje än han rest med sorg. Romeo lät
öfwertyga sig genom dessa klosterbroderns wisa råd
och tog afsked af honom för att begifwa sig till sin
maka, hos hwilken han ämnade stadna hela natten,
för att i gryningen begifwa sig till Mantua, dit den
gode munken lofwade att tillskrifwa honom litet
imellan samt göra honom bekant med ställningen hemma.

Denna natt tillbragte Romeo hos sin maka och
insläpptes i hennes rum från samma trädgård, der
han natten förut hört bekännelsen af hennes kärlek.
Detta hade warit en natt af oblandad glädje och
hänförelse; men dess sällhet och de älskandes njutning
af hwarandras sällskap förbittrades genom
nödwändigheten att skiljas och genom den föregående dagens
tilldragelser. Den föga wälkomna gryningen syntes
dem komma alltför snart, och, när Julia hörde
lärkans morgonsång, wille hon gerna intala sig, att det
war näktergalen, som sjunger under natten; men det
kunde icke motsägas, att det werkligen war lärkan,
som sjöng dessa toner, hwilka nu syntes Julia så
oharmoniska och alldeles icke gjorde henne någon
glädje, hwarförutan, till råga på allt, gryningen i
öster bestämdt antydde för de älskande, att det wore
tid till att skiljas. Romeo tog med tungt hjerta
afsked af sin älskade maka och lofwade att från
Mantua skrifwa henne till hwarje timma på dagen, och

när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free