Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
hade låtit utsprida, att en orm bitit honom; men
Hamlet hyste wissa misstankar, att Clandius sjelf war
ormen, d. w. s. att han mördat sin bror för att
åtkomma kronan, och att den orm, som stungit hans
far, nu sutte på dennes thron.
Huru wida han hade rätt i sin aning, och hwad
han borde tänka om sin mor, huru wida hon wore
medwetande af mordet, och om detta skett med eller
utan hennes bifall eller kunskap, — dessa
twifwelsmål förföljde honom alltjemt och lemnade honom
ingen ro.
Till Hamlets öron hade ett rykte kommit, att de
soldater, som stodo på wakt på platformen utanför
palatset, wid midnattstid twå eller tre nätter efter
hwarandra sett en uppenbarelse, som fullkomligt
liknade den aflidne konungen, hans far. Skepnaden
wisade sig alltid klädd i samma rustning från
hufwud till fot, som den aflidne konungen brukat bära;
och de, som sett honom (bland dem war äfwen
Hamlets förtrogna wän Horatio), stämde öfwerens i sina
utsagor om tiden och sättet för hans uppenbarelse.
Skepnaden kom nämligen, just som klockan slog tolf;
dess utseende war blekt, och dragen antydde mer sorg
än wrede; skägget war silfwergrått, sådant det warit
under konungens lifstid; anden swarade icke, när
man tilltalade densamma; en gång hade han lyft upp
sitt hufwud och gjort en rörelse, likasom för att tala;
men i detsamma gol hanen, då anden plötsligen
förswann ur deras åsyn.
Den unga prinsen blef högeligen förwånad wid
denna berättelse, hwilken syntes alltför mycket
sammanhängande och bestyrkt af alltför många wittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
