Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
för att kunna betwiflas; han slöt deraf, att det war
hans faders ande, som de hade sett, och bestämde sig
för att sjelf gå på wakt med soldaterna denna natt,
på det äfwen han måtte få se anden. Han tänkte
nämligen, att en sådan uppenbarelse icke kunde
komma för ingenting, utan att anden hade någonting
att meddela, och att, fastän densamma hittills warit
tyst, han nu må hända skulle tala till honom. Han
afwaktade således med otålighet nattens inbrott.
När natten kommit, fattade han med Horatio
och Marcellus, en af wakten, posto på platformen,
der anden brukade wisa sig. Natten war kall,
luften owanligt skarp och kylig, så att Hamlet,
Horatio och Marcellus började tala med hwarandra om
den kalla wäderleken; men detta samtal blef snart
afbrutet genom Horatios tillkännagifwande, att anden
infunnit sig.
Wid åsynen af sin fars ande, greps Hamlet af
plötslig öfwerraskning och fruktan. Först anropade
han änglarne och himmelens härskaror till sitt förswar,
ty han wisste icke ehuru wida det wore en god eller en
ond ande; men småningom tog han mer mod till sig;
hans fader betraktade honom (så tyckte han) med så
bedjande blickar, likasom längtande efter att så säga
honom några ord, och liknade så i allt den aflidne
konungen, under det denne tillhört de lefwandes
antal, att Hamlet till slut icke längre kunde motstå
frestelsen att tilltala honom. Han nämnde honom wid
namnen Hamlet, konung, fader, och befwor honom
att säga orsaken, hwarföre han lemnat sin graf, hwari
de sett honom nedläggas, för att ännu en gång
besbka jorden wid månens sken; han bad honom låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
