Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska idealismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— en följd af den engelska humanismens korta lifslängd.
Homeros, för hvars betydelse renässansen i allmänhet var blind,
blef ej öfversatt förr än 1581 och då ej från grekiska, utan
från franska; Chapmans öfversättning utkom först 1598. Æschylus
var under hela renässansen ouppmärksammad, icke blott i
England, utan i hela Europa, och det var först med Milton, som
Hellas äldste och kanske störste tragöd fick någon betydelse för
engelsk poesi. Sophokles tyckes också hafva varit så godt som
okänd — Thomas Watson öfversatte väl 1581 hans Antigone på
latin, men någon engelsk öfversättning från denna tid föreligger
mig veterligen icke — och äfven Euripides var ganska förbisedd.
Hans Hippolytos har möjligen blifvit uppförd på 1570-talet,
och 1571 spelade »The Children of St. Paul’s» en Iphigenia, som
troligen var af Euripides. Med säkerhet öfversatta på engelska
voro blott två af hans stycken, Iphigenia i Aulis af lady Lumley
och Phoinissai, men såsom vi redan sett, var denna senare
öfversättning icke från grekiskan, utan från italienska. Och hvad
beträffar den fjärde af de grekiska skådespelsförfattarne, Aristophanes,
blefvo hans stycken hvarken uppförda eller öfversatta.
Den enda grekiska författare, som haft någon betydelse för det
Elisabethska dramat, var Plutarchos, hvars berömda biografier
flitigt anlitades af Shakspere, som från dem hämtat stoffet till
sina romardramer. Men äfven här var öfversättningen (af
North 1579) icke från grekiskan, utan från franskan. På den
allmänna kulturen i England under renässansen hade dock Plato
ett mycket stort inflytande, särskildt på sonettdiktningen. Men
hans arbeten funnos då ännu ej på engelska, och det kan vara
tvifvelaktigt, om icke den engelska platonismen snarast kom från
de italienska Plato-kommentatorerna. Däremot blefvo de romerska
författarne ifrigt studerade, både vid skolor och universitet,
och de flesta mera betydande såsom Seneca, Vergilius, Horatius,
Ovidius m. fl. öfversattes ock till engelska, ofta flera gånger.
Särskildt stor var den roll, som Seneca här spelade, och 1581
utkom en samlad öfversättning af alla de tragedier, som gå under
hans namn.
Allt detta var dock blott den egentliga humanismens
eftervärkningar, och såsom värklig kulturrörelse hade humanismen i
England endast varat några få årtionden. Någon på engelska
språket affattad litteratur i egentlig mening fanns häller
knappast under nära ett århundrade. Efter Chaucer och Langland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
