Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifter sig och får barn, barnen bli män, eröfra konungariken,
dräpa vidunder, taga gudarne ned från himlen och hämta upp
djäflarne ur helvetet.» Och i en kort därefter utgifven
stridsskrift mot teatrarne skrifver Stephen Gosson: »Ofta innehålla
dramerna blott en förälskad riddares äfventyr, huru han af kärlek
till sin dam reser från det ena landet till det andra, huru
han kämpar mot förfärliga odjur, gjorda af brunt papper, och
huru han vid sin återkomst blifvit så förändrad, att han
igenkännes blott på någon devis, han har uppskrifven, på en
sönderbruten ring eller på en näsduk.» Och han tillägger, att
ämnena vanligen lånades från Paynter’s Palace of Pleasure,
Apulejus’ bok om åsnan, Heliodoros’ Etiopiska historia, Amadis af
Gallien, sagorna om runda bordet och dylika källor.
Den andra hufvudgruppen var mytologiska spel, i hvilka fabeln
sannolikt i de flesta fall tagits från Ovidius, och tydligen
är det ett stycke i denna stil, som Shakspere så dråpligt
parodierar i Midsommarnattsdrömmens Pyramus och Thisbe; flera
af titlarna på de vid hofvet uppförda styckena säga oss nämligen,
att de varit af denna art — såsom Narcissus, Alcmæon,
Ajas and Ulysses m. fl. Dessa stycken stodo tydligen på gränsen
mellan masker och värkliga dramer och lämpade sig därför
förträffligt för lysande hoffester, och just på 1580-talet
utvecklades detta mytologiska drama till hofdramat par preference.
Men innan vi i nästa kapitel få tillfälle att sysselsätta oss med
Lyly’s på sin tid så berömda dramer, återstår att taga kännedom
om de hofföreställningar, som ännu i början af 1580-talet voro
de mest populära, nämligen maskspelen.
Ordet pageant betyder under medeltiden egentligen den
träställning, på hvilken man spelade ett drama, men det begagnades
också om själfva dramat; ett mysterium, ett miracle-play eller
en moralitet kallades därför »a pageant». Men mot medeltidens
slut fick ordet en mera speciell betydelse och betecknade då de
föreställningar af olika slag, som förekommo vid vissa fester,
särskildt processioner, t. ex. då de kungliga mottogos i City
eller då lord mayorn tillträdde sitt ämbete. Man fick då se
kung Arthur, St. Edmund eller någon annan historisk personlighet
med följe eller också Rättvisan, Dygden m. fl. allegoriska
personligheter. Hufvudvikten lades på de granna dräkterna;
ibland var det nog med dessa, ibland utförde de uppträdande
några musikstycken, ibland framförde de en hyllningsdikt o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
