Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet imiterar han icke sina föregångare. Till Marlowe’s
dånande bildspråk höjer han sig sällan — det förut, sid. 314, an»
förda exemplet är ganska enastående — och hans kompositions»
sätt har han icke sökt tillegna sig. Marlowe’s dramer hade alla
rört sig med en starkt dominerande centralfigur. Här finnes ingen
dylik, Henrik VI är ett »mass»skådespel», och Talbot själf för»
svinner bland mängden af handlande personer. Ännu mindre
har Shakspere sökt att skapa någon öfvermänniska i Tambur»
laine’s stil. Att hans drama, liksom Marlowe’s, saknar komiska
partier samt icke rör sig med några kvinnor, kan däremot bero
på intryck från dennes drama, men säkert kan icke häller detta påstås.
I juni 1592 råkade Lord Strange’s trupp ut för ett spelförbud.
På söndagen den 11 juni hade ett större slagsmål utbrutit bland
lärpojkarne i Southwark, hvilka skulle träffas »vid ett skådespel».
Skådespelet i fråga var sannolikt A knacke to knowe a knave
(Ett knep att ta reda på en skälm), ty den 10 eller 11 juni upp»
fördes detta stycke för första gången på Rose, och titeln var ju
mycket lockande. Slagsmålet hade emellertid till följd, att stats»
rådet den 23 s. m. förbjöd alla skådespel i Londons närmaste
omnejd. Lord Strange’s trupp sökte väl att få förbudet upp»
häfdt, och i deras petition förenade sig ock båtkarlarna på Them»
sen. Men det hjälpte icke. Den 22 juni gafs den sista repre»
sentationen på Rose, och sedermera måste truppen fresta lyckan
i landsorten. Att döma af klagoskrifterna måste truppen hafva
haft det synnerligen svårt, och man förklarade »the charge of
travelling intolerable». Men först i augusti fick truppen tillstånd
att åter spela, och då var det för sent, ty samtidigt utbröt pesten,
och i följd däraf stängdes alla teatrar till slutet af december.
Truppen började då igen på Rose, men fick icke fortsätta längre
än till den 1 februari, då teatrarna igen på grund af pesten stäng»
des och förblefvo stängda till årets slut.
Det spelförbud, som utfärdades den 23 juni 1592 gälde alla
trupper, och det är väl ganska säkert, att de andra lika väl som
Strange’s män petitionerat om förbudets upphäfvande. Att för»
söket misslyckades för de senare, visar icke, att det misslyckats
också för de förra, ty antagligen var Strange»truppen den mest
komprometterade; slagsmålet hade försiggått i Southwark, och
där låg ännu ingen annan teater än Rose, så att det skådespel,
som orsakat tumultet, efter allt att döma var A knacke to knowe
a knave. Det är därför ganska rimligt, att någon eller några andra
21. Schück, Shakspere och hans tid.
— 321 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
