Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagen och förd till Towern. Edward af York, som nu blifvit
konung, vill sedermera stärka sin ställning genom ett giftermål
med den franske konungens syster, och för att framställa detta
anbud skickar han sin främste anhängare, grefven af Warwick,
till Frankrike. Medan denne är på väg, träffar emellertid Edward
en engelsk dam, enka efter Sir John Grey, samt blir lidelsefullt
förälskad i henne, och då hon vägrar att bli hans älskarinna, er*
bjuder han henne att blifva drottning. Underrättelsen om detta
beslut träffar Warwick, just som han framfört Edwards friarärende
till konungen af Frankrike, och denna skymf förvandlar honom
från Edwards ifrigaste anhängare till dennes dödligaste fiende.
Han och Margareta sluta nu förbund med hvarandra, Edwards
bror, härtigen af Clarence, som får Warwicks ena dotter till äkta,
går öfver till dem, och kriget bryter ånyo ut. Vid Warwick blir
Edward tillfångatagen, men lyckas fly. Kung Henrik blir ånyo
uppsatt på tronen, och vid Barnet står ett nytt slag, där War*
wick faller. Vid Tewksbury utkämpas slutligen den afgörande
drabbningen. Henriks parti besegras, den unge prinsen af Wales
dräpes inför moderns ögon af Edwards broder Richard, som
sedan ilar till Towern, där han mördar fadern, den olycklige
konung Henrik, och med konung Edwards triumf slutar därefter
detta bloddrypande stycke.
Liksom vid den första delen har Shakspere äfven här anlitat
Holinshed’s och Hall’s krönikor såsom källa. Men de långa tids*
perioderna har han, såsom förut, betydligt sammandragit. I värk*
ligheten sträckte sig den andra delens händelser öfver tio år (1445
—1455) och den tredje öfver elfva (1460—1471). Och med de*
ras ordningsföljd har han icke tagit det så noga. I värkligheten
hade drottning Margareta ingenting att skaffa med härtiginnans
af Gloucester fall. Margareta kom nämligen till England 1445,
och härtiginnan af Gloucester utstod sitt straff redan 1441. Här*
tigen dog 1446, och upproret mot Suffolk utbröt först 1449 samt
af en helt annan anledning, ehuru Suffolk misstänktes för härtig
Humphreys död. Men alla dessa förändringar — som äro syn*
nerligen talrika — äro tydligen förändringar i den poetiska mo*
tiveringens intresse, och kunde göras, då de med säkerhet icke
stötte publikens historiska kunskaper för hufvudet.
I hvarje fall tyckas äfven dessa stycken hafva häften stor succés.
Ett bevis är, att de båda kort därefter utgåfvos i tjuftryck, som
åstadkommits på stenografisk väg, och ett annat att Shakspere
— 324 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
