Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem med Shakspere’s senare stycken, icke med den föregående
dramatiken, men framför allt kanske därpå att man på dem till*
lämpar en estetisk måttstock, som för denna tid var alldeles okänd.
De äro icke dramer, utan — hvad de själfva kalla sig för
krönikespel, d. v. s. deras syfte var blott att i åskådlig form fram*
ställa Holinshed’s krönika på scenen. Kompositionen är därför
krönikans, icke dramats, och därpå stötte sig ingen samtida. Men
läser man, såsom jag gjort, Holinshed’s krönika vid sidan af
dramerna, finner man lätt, hvarför dessa senare så slogo an.
Kompositionen har genom utmönstrandet af oväsentliga episoder
blifvit mera öfverskådlig, motiven hafva här förenklats, och fram*
för allt hafva de handlande personligheterna blifvit mera värk*
liga och fylda af ett kraftigt, individuelt lif. Hos Holinshed äro
de bleka och opersonliga, och någon åskådlig föreställning
om deras själslif får man icke. Helt annorlunda i dramerna.
Shakspere var icke någon historiker, men redan här röjer han
den store skaldens förmåga att af ett ganska torftigt material
skapa en konkret och i det hela historiskt eller i hvarje fall
psykologiskt trogen tidsbild. De gestalter, som här träda oss
till mötes, äro utan tvifvel sådana som de engelska lorderna voro
under fejden mellan de båda rosorna. En oerhörd brutalitet,
en rasande hämdlystnad, brännande äregirighet, slug beräkning,
falskhet och förställning, men också barbarens lättsinne, då li*
delse och beräkning kommo i strid med hvarandra, fullständig brist
på ridderlighet mot en besegrad fiende, en själfviskhet, som icke
skydde några medel, och ett besinningslöst partihat af dessa
egenskaper är den typ sammansatt, som i föga nyanserade variatio*
ner här träder oss till mötes. Och ett dylikt drama passade onek*
ligen för den tidens teatrar, där dramer och blodiga djurstrider väx*
lade med hvarandra. Äfven här är det den engelska bulldoggen,
som biter sig fast i motståndarens strupe, och som blir vildare
och grymmare, ju mera blodet strömmar kring honom. Öfver
det hela lägrar det sig liksom ett rödt töcken, och i lidelsens
ögonblick förefalla de kämpande såsom rusiga af mordlust. Då
barnet Rutland ber Clifford om nåd, får han till svar:
Om här jag hade alla dina bröder,
Ej deras lif och ditt mig vore nog.
Ja, grof jag dina fäders grafvar upp
Och slog i kedjor deras ruttna kistor,
Det stäckte ej min harm, gaf mig ej ro.
— 329 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
