Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mota denne. Också den falske Lucentio eller Tranio uppträder
då såsom friare, skaffar sig på samma sätt som i Supposes en
falsk fader, som ger honom ett ståtligt apanage, och bröllopet
göres upp. Den värklige Lucentio och Bianca gifta sig emeller*
tid i hemlighet — ett uppslag, som icke hänger riktigt samman
med den föregående intrigen. Men så uppträder den värklige
fadern, Tranio blir hastigare, men också lustigare afslöjad än i
förebilderna, och det hela slutar med, att Vincentio förlåter sin
son, som han trott vara mördad, och Baptista har naturligtvis
intet emot, att Bianca blir den rike köpmannens svärdotter. Det
enda, man kan anmärka, är, att allt detta kunnat ske utan så
många intriger — men anmärkningen drabbar dock mera föregån*
garne än Shakspere, som onekligen förbättrat motiveringen.
Ehuru vida bättre än A Shrew, är Shakspere’s stycke knap*
past något mästervärk. Dess olika delar hänga icke vidare hop,
karaktärsteckningen är — om man undantager Petruchio och
Käte — lika schablonmässig som i de italienska intrigstyckena,
och trots alla förbättringar äro Petruchio och Käte dock af en
vida gröfre materia än figurerna i Shakspere s senare dramer. In*
tresset ligger, såsom hos italienarne, ännu nästan uteslutande på
handlingen, som det oaktadt är ganska onaturlig och uppkon*
struerad, och vanprydande är särskildt det breda utrymme, som
Shakspere här upplåter åt clownerier- Dessa scener, i hvilka
betjänterna täfla i misslyckade ordlekar, roade måhända »gårdens»
publik på 1500*talet, skrefvos i hvarje fall för denna, men för
oss äro de rent olidliga — hvarken kvicka eller uttryck för nå*
got godt lynne. Dessa clownerier voro ett arf från det äldre
dramat, och uppgiften för Shakspere såsom komisk skald var
just att blifva detta arf kvitt. I Jack Cade och Kit Sly hade
han redan lyckats skapa två värkligt komiska folktyper, men
ännu så länge voro de de enda, och de talrika betjänterna i the
Shrew äro ännu blott clowner i den gamla stilen.
Vi vända oss då till det tredje ungdomsdrama, som Shakspere
skref, innan han sällade sig till lord kammarherrens trupp eller
Titus Andronicus. Den engelska kritiken har som bekant an*
strängt sig till det yttersta för att kunna fria Shakspere från för*
fattarskapet till detta ohyggliga drama. Men s. k. inre skäl —
stil o. s. v. — hafva, då det gäller ett förstlingsdrama, mycket
liten beviskraft, och de yttre skälen för författarskapet äro så
starka som möjligt. Stycket spelades af Shakspere’s trupp,
— 347 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
