Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några förvecklingar hafva inträffat, ty Southampton lämnade
plötsligt hofvet för att deltaga i Essex’ expedition till Spanien
och blef borta i två år. Då han återvände, återknöt han emel*
lertid den gamla förbindelsen med den påföljden, att Miss Ver*
non råkade i en belägenhet, som gjorde ett äktenskap nödvän*
digt. Southampton, som då befann sig på en beskickning till
Paris, skyndade tillbaka och gifte sig i hemlighet med sin älska*
rinna, som kort därefter blef moder. Nu blef giftermålet offentligt,
och detta — att en hofdam gift sig utan drottningens tillstånd —
upprörde i hög grad Elisabeths ömtåliga moral. Southampton
kastades i fängelse, och ehuru han efter någon tid frigafs, för*
blef han förvisad från hofvet och i onåd. Han sällade sig då
till Essex, deltog i dennes hufvudlösa uppror 1600, greps och
dömdes att mista lifvet. Men i sista stund blef han benådad
med lifstids fängelse. I detta satt han ända till James’ tronbe*
stigning 1603, då Towerns portar öppnades för honom och han
återinsattes i sina forna värdigheter. Vid det nya hofvet blef
han en bland de ledande, och dessutom var han en bland de
värksammaste för koloniseringen af Virginien. När till sist det
trettioåriga kriget utbröt, kunde hans äfventyrslystna lynne ej
motstå frestelsen att kasta sig in i detta. 1624 utrustade han
en trupp för att skynda »vinterkonungen» till hjälp, men han
kom aldrig längre än till Holland, där han och hans äldste son
bortrycktes af en feber.
Man kan förstå, att en dylik karaktär bör på Shakspere hafva
utöfvat en fascinerande värkan — personlig älskvärdhet, käck
ridderlighet, ungdomlig skönhet, börd, bildningsintresse och lef*
nadsmod, allt förenade sig hos den unge lorden, som Shakspere
nu utsåg till sin beskyddare, och bättre val kunde han antag*
ligen ej hafva gjort.
Den dikt, med hvilken han uppvaktade honom, skilde sig
redan i ett afseende starkt från de dramer, han förut skrifvit:
Venus och Adonis tillhörde litteraturen, hvilket dramerna icke
ansågos göra, och med ett dylikt opus kunde man därför upp*
vakta en hög herre. Huruvida dikten 1593 var ny eller så att
säga tillhörde dem, som Shakspere hade på lager, kan icke af*
göras. Att döma af Chettle’s uttryck om Shakspere på hösten
1592, då han talade om dennes »facetious grace of writing», var
han emellertid redan då bekant för sin talang inom de dikt*
arter, som tillhörde den egentliga litteraturen, och Chettle anty*
- 371 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
