Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der, att han redan då varit skattad inom högadliga, litterära kret»
sar. Möjligen var hans Venus och Adonis då redan färdig,
ehuru det först var året därpå, som han — antagligen af nöden
■— tvangs att gifva ut dikten och dedicera den till en beskyddare,
som kunde hjälpa honom ur det värsta betrycket. Men å den andra
sidan förefaller det sensuella innehållet afpassadt för en ung
ädlings smak — särskildt för Southampton’s —, och det synes
därför ganska rimligt, att dikten skrifvits just med tanke på
adressaten. Att Shakspere kallar dikten för »sin fantasis första
arfvinge», visar i hvarje fall ingenting för affattningstiden, utan
betyder blott, att han med detta arbete först framträdde inom
den egentliga litteraturen — ty dit räknades ju icke dramerna.
Venus och Adonis är, som bekant, en mytologisk berättelse,
skrifven i stanker på sex verser, hvilka genom det afslutande,
halft epigrammatiska versparet erinra om ottavan. Hvarken
diktarten eller versslaget var Shakspere’s uppfinning. Det senare
hade förut användts af Spenser i Herdekalendern och af Lodge
i dennes 1589 tryckta mytologiska berättelse Scillaes Metamor»
phosis. Och den mytologiska berättelsen var häller icke någon
absolut nyhet inom den engelska litteraturen. Troligen redan
under sin studenttid hade Marlowe verkstält en parafras af den
sengrekiske skalden Musaios’ Hero och Leander. Dikten var
visserligen vid Marlowe’s död outgifven den anmäldes samma
år (i september 1593) till tryckning — och utkom först 1598,
men antagligen kände Shakspere den i manuskript. I hvarje fall
var han en varm beundrare af den tryckta dikten, och ehuru
han eljes är ganska sparsam på omdömen om samtida författare,
har han i Som Ni behagar inlagt en hyllning åt sin föregångare:
Dead Shepherd, now I find thy saw of might:
»Who ever loved, that loved not at first sight?»
Citatet är nämligen från Hero och Leanders första bok, och
den döde »herden» var Marlowe. Men redan själfva anslaget i
Venus och Adonis har Shakspere fått från Hero och Leander.
Den första strofen lyder nämligen:
Hven as the sun with purplescolour’d face
Had ta’en his last leave of the weeping moon,
Rose-cheek’d Adonis hied him to the chase;
Hunting he lov’d, but love he laugh’d to scorn;
Sicksthoughted Venus makes amain unto him,
And like a boldsfac’d suitor gins to woo him.
— 372 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
