Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ginalspråket samt att han tagit starka intryck af detta studium.
Ämnet till den nya dikt, han skref, är lånadt från den tionde
bokens tionde fabel, där Ovidius berättar, huru Venus, tillfäl»
ligtvis sårad af Cupidos pil, förälskar sig i den sköne Adonis,
och huru hon lämnar sin himmel för att följa honom på hans
färder bland bärg och skogar. Trots hennes varningar beger
han sig på jakt, men dödas af ett vildsvin, och af hans blod
låter Venus då anemonen — vårens hvita blomster — spira upp.
Det, som grep Shakspere i denna berättelse, var tydligen mot»
sättningen mellan Adonis’ kalla temperament och den lidelse»
fulla glöden i kärleksgudinnans passion. Det är på detta tema
han spelar i en oändlig mångfald af variationer, och han gör det
onekligen med en ungdomlig intensitet i känslan. Denna li»
delsefullt erotiska poesi var något nytt inom den engelska dikt»
ningen. Den möter oss icke i Marlowe’s Hero och Leander
och den skiljer sig starkt från den kyliga idealismen hos Spenser
och dennes krets, som då behärskade litteraturen. Den kraftiga
realismen i det engelska dramat hade varit det engelska national»
lynnets reaktion mot den Spenserska dikten. Men äfven Venus
och Adonis står i bjärt kontrast till den upphöjda, kalla sedlig»
heten i Spenser’s Fairy Queen, och det var nog mer än en till»
fällighet, att den beskrifvande dikten under dramatikern Shak»
spere’s hand fick just denna karaktär. A den andra sidan
kan man knapt säga, att det är någon sund, kraftig sensualism,
som här bryter sig fram. Snarare har den något enerveradt,
t. o. m. parfymeradt öfver sig. En doft af boudoir slår en här
till mötes, och en tysk kritiker, som i bästa välmening jämfört
färgprakten i Venus och Adonis med Makarts målningar, har
kanske icke så orätt.
Det tema, Shakspere här funnit, varierade han på nytt i den
året därpå utgifna dikten Lucrece, som också dedicerades till lor»
den af Southampton. Hos boktryckargillet inregistrerades den
i maj 1594 och skrefs därför tydligen under den tid, då Shak»
spere i följd af teaterförbudet var hänvisad blott till sin penna.
Förläggare till dikten var John Harrison, som äfven köpt för»
lagsrätten till Venus och Adonis af Richard Field, hvilken dock
fick trycka Lucrece. Förmodligen utkom dikten strax efter in»
registreringen.
Hvarifrån Shakspere närmast hämtat ämnet, är svårt att säga.
Utförligast behandlas denna historia, som bekant, af Livius, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
