Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dennes romerska historia kände Shakspere säkerligen ej till. Möj*
ligen var Ovidius’ Fasti hans källa eller Paynter’s Palace of
Pleasure. Men berättelsen hörde ju under renässansen till de
mest bekanta, och måhända behöfver man ej förutsätta någon
viss källa. Alla kände ju sagan om den kyska Lucretia, som
våldtogs af tyrannen Tarquinius’ son och som häldre än att bära
skammen förkortade sitt eget lif. Före Shakspere hade denna saga
behandlats af Chaucer, Lydgate m. fi.
Dikten har samma karaktär som den året förut tryckta berät*
telsen om Venus och Adonis; men stanzen har något förändrats,
i det att Shakspere här använder den s. k. »rhyme*royal» eller
den af sju verser bestående strof, som var Chaucer’s älsklings*
meter. Af den moderna kritiken har dikten icke så litet prisats
på bekostnad af Venus och Adonis, och särskildt har man fram*
hållit dess större sedlighet. Den förra förhärligade den otämda
erotiska lidelsen, den senare kyskheten, och för dem, som i
Shakspere’s arbeten se ett slags bibel, kan ju detta betraktas
såsom ett betydande framsteg. Men det kan ifrågasättas, om
detta icke är att se dikten ur orätt synvinkel. Snarare synes
man böra betrakta Lucrece såsom en ny variation på Adonis*
temat. I den äldre dikten hade han tecknat kvinnans lidelse
mot mannens kyskhet; här bytte han blott om rollerna och
skildrade en kysk kvinna samt en af den erotiska lidelsen för
tärd man. I bägge fallen är det framför allt lidelsen, han vill
skildra, och de färger, med hvilka han målar Tarquinius’ passion,
äro lika heta som de, med hvilka han målat kärleksgudinnans.
Lucretia själf värkar kall, opersonlig och deklamatorisk, och
hennes kyskhet är icke af den art, som värmer eller eldar — ens
skalden själf.
Måhända försökte Shakspere sig vid samma tid på ännu en
tredje variation af samma tema. I den 1609 utgifna piratupplagan
af hans sonetter, om hvilka jag strax skall tala, förekommer ock
en dikt, A Lover’s Complaint, som är skrifven på samma vers*
mått som Lucrece och som innehåller en öfvergifven flickas kla*
gån öfver älskarens trolöshet. Någon anledning att betvifla
diktens äkthet finnes knappast, ehuru den är föga betydande.
Och detta var väl också anledningen, hvarför Shakspere själf
aldrig gaf ut den.
För Shakspere’s litterära rangställning hade dessa beskrifvande
dikter, vid hvilka vi nu lägga mycket liten vikt, en stor bety*
- 375 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
