Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och denna titelramsa åtföljes af den mest vördnadsfulla till»
skrift. Lägger man denna dedikation vid sidan af sonetternas,
fordras det en mer än vanligt stark kolartro för att påstå, att
Thorpe med dem afsett samma person.
Hade sonetterna för öfrigt varit skrifna till lord Pembroke,
hade denne säkerligen gjort anspråk på att själf bestämma, om
de skulle utgifvas eller icke, och han skulle utan tvifvel hafva
tagit ganska onådigt upp, om en obskyr bokförläggare på eget
bevåg publicerat dem, ännu mera, om han haft den oförsynt»
heten att helt kamratligt dedicera dem till honom. Men rent krono»
logiskt sedt kunna de omöjligen hafva haft något att skaffa med
honom. Som vi strax skola se, äro de, till den afgjordt största
delen, skrifna omkring 1593 och 1594, och lord Pembroke var
född 1580 samt således vid denna tid en gosse, som icke kan
hafva varit identisk med sonetternas hjälte. Att Pembroke
och Shakspere haft någon närmare beröring med hvarandra, är
för öfrigt alldeles obestyrkt. Det enda skäl, som kan anföras,
är, att folions utgifvare dedicerade sitt arbete till lord Pembroke
och dennes broder. Men i företalet antyda de icke någon inti»
mitet mellan skalden och de båda lorderna, utan tala blott om
att dessa uppskattat pjeserna samt visat skalden personlig välvilja,
och enär Pembroke sedan 1615 var lord chamberlain samt så»
som sådan stod i spetsen för teaterväsendet, var denna tillegnan
fullt naturlig.
Då emellertid Pembroke»teorien, trots dess orimlighet och trots
det att den ställer Shakspere’s lif i en alldeles falsk belysning,
tagits upp i en mängd arbeten rörande skalden, torde det dock
vara lämpligt att i korthet redogöra för densamma. De fakta,
som äro säkra och ej blott hugskott, kasta i hvarje fall ett ganska
karaktäristiskt ljus öfver den tid, med hvilken vi nu sysselsätta oss.
Enligt denna hypotes gifva sonetterna oss den hemliga nyckeln
till Shakspere’s så omsorgsfullt fördolda själslif. De skildra först
den glödande, svärmiska vänskapen mellan honom och lord Pem»
broke, men ock en annan kärlekshistoria, som gripit djupt in i
Shakspere’s lif och hos honom framkallat den förstämning, som
tagit sig ett uttryck i 1600»talets dystra, af grubbel mättade Shak»
spere»tragedier. Shakspere älskade en kvinna, den »mörka skön»
het», som omtalas i sonetterna, men hon blir honom otrogen, och
den nye älskare, tillsammans med hvilken hon bedrog skalden,
var dennes vän Pembroke.
— 382 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
