Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalderna fortfarande togo starka intryck från Petrarca och den*
nes italienska efterföljare. De, som gingo i spetsen för denna
nya rörelse, voro Spenser, Sidney och Watson.
Spensers första försök som skald voro rena öfversättningar från
Du Bellay, och nästan lika beroende af dessa förebilder var Wat*
son. Hans samling Hekatompathia or Passionate Centurie of
Love, som utkom 1582, gör icke ens själf anspråk på någon origi*
nalitet, och i regeln angifver han vid hvarje poem ganska tro*
hjärtadt dess källa t. ex. »Hela denna dikt är (med undantag för
två verser) öfversatt från Petrarca» etc. Utom Petrarca anlitade
han Ronsard, Serafino d’Aquila, Ercole Strozza m. fi., hvarjämte
en mängd uppslag lånades från antika författare. Lika ärlig är
han beträffande den värklighet, som läsaren måhända kunde tro
ligga bakom hans kärleksdikter. Jag hoppas — skrifver han i
företalet till läsaren — »att du vill öfverse med bristfälligheterna
i betraktande af min möda vid skildringen af dessa kärlekslidan*
den och med hänsyn till de älskogskval, jag genomgått (ehuru
de äro blott fingerade)». Högre stod naturligtvis Sir Philip
Sidney, hvilkens sonettsamling — Astrophel and Stella — skrefs
i början af 1580*talet, ehuru den ej trycktes förr än 1591, fem
år efter skaldens död. Sidney opponerade sig här mot »denna
efter ordbok tillagade poesi, som i nya suckar ständigt omsjöng
den stackars Petrarcas länge sedan slutade kval». På grund af
denna och andra kraftiga försäkringar trodde man också länge,
att åtminstone dessa dikter voro originella. Men senare under*
sökningar hafva visat, att motiven äfven här äro lånade, ehuru
lånen dolts med större skicklighet än vanligt. I de flesta fall är
det tydligt, att Sidney fått uppslagen från Petrarca, Ronsard och
Desportes, och på värkligheten af den kärlek, som han här skildrar,
trodde samtiden icke. Det lider icke något tvifvel, att sonetter*
nas Stella varit Essex’ syster Penelope Devereux. Familjen hade
ämnat henne till Sidney’s maka, men planen öfvergafs, och 1581,
då hon var nitton år gammal, förmäldes hon i stället med lord
Rich; 1583 gifte sig också Sidney. Det förra äktenskapet blef
olyckligt i följd af lady Rich’s lättsinne och otrohet, men Sid*
ney’s tyckes däremot hafva varit sällspordt lyckligt. Huru litet
värklighetstrogna sonetterna till Stella ansågos vara, framgår af
en dikt, kallad Astrophel, som Spenser skref öfver Sir Philip’s
död. Där heter det bland annat:
— 390 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
