Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Anne’s själ: Richard förklarar, att han lefvande dödas af hen*
nes ögons blixtar och att aldrig de hemska tilldragelserna i hans
egen ätt kunnat så pressa tårar ur hans ögon som hennes skön*
het. Så räcker han henne sitt svärd och ber henne att döda honom:
Ett naket bröst jag bjuder åt ditt dödshugg.
På mina knän jag ödmjukt tigger död.
(Han blottar sitt bröst; hon mattar åt honom med svärdet.)
Nej, bida ej; jag dödade kung Henrik —
Men det din skönhet var som retade!
Stöt till! Ty jag ung Edward stack ihjäl!
(Hon mättar at honom med svärdet.)
Men himlen i ditt anlet mig förförde!
(Hon låter svärdet falla.)
Tag svärdet eller mig, en af oss båda.
Därmed är Änne vunnen! Men Richards hela anförande är
ju rent konventionelt, och det hela slutar i en tom teatereffekt.
Att en kvinna med Anne’s starka nerver, kraftiga ordflöde, glö*
dande hat och lifliga öfvertygelse om Richards hyckleri skulle
imponeras af hans Cherubinslater och hans romantiska önskan
att få dö för hennes hand, är mycket litet sannolikt och långt
troligare, att hon begagnat sig af tillfället att stöta till. Läsaren
kan i hvarje fall ej ryckas med af hans vältalighet, och Anne’s
sinnesförändring blir för honom obegriplig.
Ännu orimligare är den repetition, Shakspere sedermera gör af
samma scen, då han låter den olyckliga, af Richard förföljda
drottning Elisabeth så tjusas af hans ord, att hon ger honom
sin dotters hand. Äfven här börjar scenen med ett gräl i samma
stil som det föregående, men så öfvergår Richard till sin egent*
liga argumentation:
Det som är gjordt, är gjordt och kan ej ändras;
Högst oförståndigt handlar ofta mänskan
Och får godtgöra det uti en framtid.
Om jag från edra söner tagit riket,
Så vill till bot jag ge det åt er dotter.
Om jag er lifsfrukt dödat har, så vill
Utur er dotters sköt jag väcka upp
Er säd igen i mina lifsarfvingar.
Det namnet mormor är ej mindre kärt
Än själfva detta ljufva modersnamnet, etc.
Genom dessa loci communes besegras Elisabeth! Men det in*
tryck man får, är snarare af de båda damernas intellektuella och
moraliska underlägsenhet än af Richards öfverväldigande person*
2. Schück, Shakspere och hans tid, II. — 17 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
