Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet. Ty af en dylik eloquens kan man möjligen öfvertygas
på teatern, men ej i värkligheten.
Äfven en annan sida af Richards karaktär erinrar mera om
teater än om värklighet. Richard har samma lidelsefulla äre*
girighet som Guise och samma fullständiga hänsynslöshet mot
allt och alla, som stå i vägen för hans planer. Detta kan i
bägge fallen vara chargeradt, men man förstår dock en dylik
karaktär. Bägge äro vidare hycklare. Men Guise är icke mera
hycklare än otaliga andra politiska personligheter, som i eget in*
tresse sällat sig till ett parti utan att tro på programmet, som
de innerst förakta. Detta hyckleri är i hvarje fall fullt naturligt,
och Marlowe betonar det för öfrigt icke. Men Richard där*
emot är en ren Tartuffe, som hycklar nästan för hyckleriets egen
skull och som dessutom gör det så plumpt, att hvar och en
borde genomskåda honom. En Tartuffe, som ena stunden rasar
såsom en mordängel, som är brutal och cyniskt hånfull, och
stunden därefter uppträder som en stillsam, gudfruktig man med
bönbok i handen och omgifven af andans män — en dylik hyck*
lare kan ej gärna bedraga någon, och hans hyckleri, som möj*
ligen kan passa i Orgons antichambre, är så småsinnadt och tarf*
ligt, att det alldeles fördärfvar det intryck af öfvermänniska, som
Shakspere vill att man skall få af hans hjälte och som man fak*
tiskt får af Marlowe’s. Som det nu är, har Richard endast blif*
vit en teaterbof, hvars själsegenskaper icke hänga samman.
Försöket att imitera Marlowe slog således, enligt min mening,
ej lyckligt ut. Men Marlowe har tydligen icke varit hans enda
förebild, utan han har också, hvilket man däremot mindre upp*
märksammat, tagit starka intryck af det universitetsdrama, som
jag förut sökt karaktärisera och som Shakspere genom Titus
Andronicus — hans kort före Richard III författade sorgespel —
fått tillfälle att närmare studera. Legge’s på latin skrifna, först
i våra dagar utgifna Richardus Tertius har han icke känt till,
och man behöfver häller icke antaga, att han begagnat något
annat, på engelska affattadt universitetsdrama, i hvilket Richard
III varit hjälte. Ty det är universitetsdramats teknik i allmänhet,
till hvilken han ansluter sig. Man märker detta redan i de
stichomytiska anföranden, af hvilka detta drama öfverflödar och
som ursprungligen stamma från Seneca. Så t. ex. afbrytes den
senare frieriscenen af ett dylikt onaturligt replikskifte i den gamle
romerske tragödens stil:
— 18 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
