Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richard: Säg: Englands frid beror på detta gifte.
Elisabeth: Som hon skall köpa med en evig ofrid.
Richard: Säg, att en kung, som kan befalla, beder.
Elisabeth: Om det, som kungars kung förbjudit har.
Richard: Säg, att hon skall en mäktig drottning blifva.
Elisabeth: Och så som jag begråta denna titel.
Richard: Säg henne, att jag evigt henne älskar.
Elisabeth: Hur länge skall då detta »evigt» räcka?
Richard: Med kärlig kraft tills hennes lif är slut.
Elisabeth: Och hennes hulda lif hur länge räcka?
Richard: Så länge himlen och naturen vill.
Elisabeth: Så länge helvetet och Richard vill.
Så fortsattes det ännu en stund, och öfverallt i dramat möta
vi detta från Seneca stammande manér.
Margareta, som vid de kritiska tillfällena i dramat uppenbarar
sig såsom ett slags Nemesis, stammar tydligen också från uni*
versitetstragedierna och erinrar icke så litet om den figur, Häm*
den, hvilken uppträder efter hvarje akt i Kyd’s Spanska tragedi.
Hon ingriper på intet sätt i handlingen och förekom icke i Shak*
speres källa, men har af honom gjorts till ett slags Cassandra,
som siar om stundande olyckor på samma gång, som hon i min*
net återkallar alla de brott, som ännu äro ohämnade. Fullkorn*
ligt i Seneca*stil är vidare den scen (IV. 4), där Margareta, Rich*
ards mor och drottning Elisabeth med hvarandra täfla i kla*
gån öfver sina olyckor och i förbannelser öfver Richard, och
äfven här bör man observera, att denna scen icke har någon
motsvarighet hos Holinshed. Richards egen karaktäristik har
visserligen i hufvudsak lånats från Holinshed, men den är också
påvärkad af universitetsdramat och Seneca. De antikiserande re*
nässanstragedierna hade i allmänhet två olika slag af hjältar: mar*
tyrer eller tyranner, frossande i brott och gräsligheter af alla arter.
Och en dylik hjälte var Richard III — ett inbegrepp af alla tänk*
bara brott, en hjälte, som t. o. m. själf blott åtrår att vara en
skurk. Moralen är också universitetsdramats, och med dess pre*
dikantton inskärpes, att hvarje brott straffas. Då Buckingham
på alla själars dag föres till afrättsplatsen, erinrar han sig, att
han på denna dag svurit falskt, och i straffet ser han sina gär*
ningars lön och följden af drottning Margaretas förbannelse.
Hastings hade fröjdat sig åt, att hans fiender Grey och Rivers
afrättats, och då han själf går till döden, är det med denna
syndabekännelse på sina läppar:
— 19 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
