Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följt Hector till grekerna såsom sekundant vid dennes envig,
smyger han sig till Calchas’ tält för att träffa sin älskade och får
då, osedd, bevittna en kärleksscen mellan henne och Diomedes.
Med egna ögon och öron får han bevittna hennes trolöshet, och
med förbannelser öfver denna vänder han tillbaka till Troja.
I den sista striden deltager han med en förtviflad älskares ra*
sande mod, råkar i kamp med Diomedes, men de skiljas åt och
båda öfverlefva kampen. Icke dess mindre slutar dramat på detta
abrupta sätt, och vi få intet höra hvarken om Troilus’ eller
Cressidas följande öden.
Ett dylikt Shakspere*drama är onekligen en egendomlighet,
och intet af hans andra stycken lämnar läsaren så kall och obe*
rörd som detta. Då det ej gärna gick an att i strid med alla
yttre vittnesbörd helt enkelt frånkänna Shakspere författarskapet,
och man ännu mindre ville vidgå, att den store skalden skrifvit
ett stycke, som man näppeligen kunde undgå att stämpla såsom
underhaltigt, fattade man det hela såsom en parodi på Homeros,
och denna åsikt gälde ända till 1868, då Karl Eitner i en upp*
sats i Shakespeare*Jahrbuch började att närmare undersöka Shak*
spere’s källor. Genom en ny afhandling af Hertzberg i samma
tidskrift 1871 blef åsikten slutligen afgörande vederlagd. Shak*
spere kände helt enkelt icke Homeros, som för öfrigt icke under
renässansen intog samma rangplats som i våra dagar. Visserli*
gen blef en del af Iliaden öfversatt af Chapman 1598, men äfven
om man antager, att dramat skrefs efter denna tid, blir resultatet
detsamma: författaren till Troilus och Cressida har icke känt
Homeros hvarken i original eller öfversättning. Icke ett enda
drag — säger Hertzberg — i styckets hela handling återfinnes
hos Homeros, blott större delen af namnen, skådeplatsen och
den allmänna förutsättningen: att grekerna under Agamemnons
anförande bekriga Troja för att återvinna den röfvade Helena.
Cressida förekommer icke alls hos Homeros, Troilus, »tapper
på stridsvagn» nämnes blott en enda gång såsom en af konung
Priamos’ söner, och Pandarus är namnet på en lykisk bågskytt,
som ej har den ringaste likhet med dramats kopplare. I stället
återfinnes det hela i den under medeltiden utbildade Troja*
sagan, för hvars grunddrag en kort redogörelse därför måste här
lämnas.
Medeltiden kände som bekant icke den grekiska litteraturen,
och sin kunskap om det ryktbara trojanska kriget hämtade man
— 27 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
