Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, skonar han honom, ty för en dylik fal tärna vill han ej
strida. Brisei’da blir nu förtviflad, icke öfver sin otrohet, utan
öfver Diomedes’ lifsfara, bekänner sin kärlek till honom och
blir hans älskarinna. Därmed försvinner hon ur sagan, och
Troilus faller sedan för Achilles’ hand.
Här hafva vi således det mesta af Shakspere’s drama — äfven
den ohomeriska uppgiften, att kriget orsakats däraf, att grekerna
bortröfvat en af Priamos’ systrar, hvilken sedan blef Ajax’ moder,
och att Paris’ kvinnorof blott varit ett svar på detta. Benoit’s
dikt var Shakspere naturligtvis fullkomligt obekant. Men den
hade på 1200*talet bearbetats till en latinsk prosaberättelse af sici*
lianaren Guido delle Colonne, och denna krönika hade af Lyd*
gate lagts till grund för en engelsk dikt, Troy*Book, som första
gången trycktes 1515. Samma krönika bearbetades ock i ett franskt
arbete af Raoul le Fèvre, som öfversattes till engelska och tryck*
tes af Caxton. Båda dessa versioner har Shakspere begagnat,
åtminstone Caxton’s, men därjämte har han haft ännu ett annat
arbete till hjälp. Guidos krönika är nämligen källa också till
Boccaccios versifierade roman Filostrato, som å sin sida togs
upp af Chaucer i dennes dikt Troilus and Cressida. Boccaccios
hufvudintresse var såsom alltid den kvinliga psykologien, och
han sökte därför framför allt att förklara Cressidas — eller som
han kallar henne Griseidas — trohetsbrott. Detta skildrar han
onekligen med en viss finhet, nästan med medkänsla, ty själf ägde
han ju en rik erfarenhet af den kvinliga naturellen. Den heder*
lige Chaucer däremot satt icke inne med italienarens förfarenhet
i dylika ting, utan tog på dem med nordbons mera grofva hand,
och för att förklara sin hjältinnas fall skapade han en ny figur
— hennes onkel Pandarus, kopplaren. Figuren förekommer väl
hos Boccaccio, men där såsom Troilus’ ungdomlige, ridderlige
vän. Här däremot är det Pandarus, som genom sin liderlighet
förför den ursprungligen kyska Cressida att blifva Troilus’ äl*
skarinna, och för Chaucer blir sedermera steget från den förste
älskaren till den andra blott en fortsättning på hennes fall.
Det var med Chaucer’s och Caxton’s arbeten, som Shakspere
omkring 1594 gjorde bekantskap, och i dikten Lucrece, som
skrefs och utgafs detta år, har hans studium af Trojasagan efter*
lämnat ett ganska karaktäristiskt spår. Den våldtagna Lucrece
afsänder ett bref till sin make med bön till denne att skyndsamt
vända tillbaka hem. Men när hon det gjort, »minnes hon» —
— 29 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
